Aftonbladet – 13 september 1866, sida 3

Berlin. Representanthuset har, med ,förkastande af regeringens förslag till Ivallag för riksparlamentet, med stor majoritet antagit det af komiten rediIgerade lagförslaget. BLANDADE ÄMNEN. En fuarstlig äfventyrare. I dessa dagar pågår i Paris ransakning rörande en stöld i stor skala, begången af kassören i Sous-comptoir deg chemins de fer, hvilken förskingrat icke mindre än 3,293,167 francs i aktier och obligationer samt förfalskat sina räkenskaper. Kassörens namn är Berthomå; under fyra år har han förstått dölja sin balans. Och dessa penningar har han ej användt för egen räkning, utan för att hjelpa några ett par högst tvetydiga personer, den ena en furste, och det är om honom fri egentligen är. Berthomå hade gjort bekantskap med furst Crouy-Chanel. Denne furst Chanel, riddare af S:t Louis-orden, kommendör af Gregorii-orden, maltheser-riddare, är en högst besynnerlig person, som bland annat söker fråntaga kejsaren af Österrike hans rätt till Ungerns krona. Han representerar nemligen, säger han, dynastien Arpad och försäkrar med den allvarsammaste min i verlden, att han genom Stephan af Ungern härstammar från Attila. Till hans rättfärdigande må nämnas, att han 1862 vände sig till Frankrikes stor-heraldiker för att bevisa, att han var descendent af Andreas II af Ungern och det utlåtande som med anledning deraf afgafs var temligen gynnsamt för hans anspråk. Samma furste håller på att processa till sig hertigens af Modena betydliga egendomar och titeln markis af Este, emedan han säger sig vara en descendent af huset Este. För att komplettera skizzen af denna äfventyrliga tillvaro bör tilläggas, att fursten mot slutet af första kejsardömet var anställd vid kejsarens hof, hvilket ej hindrade honom att sedan taga anställning vid boutbonernas. Han har spelat en politisk roll i Spamen och Portugal, han var till och med en kort tid minister i det sistnämnda konungariket. Sedermera blef han gunstling hos Ferdinand VII och fick af honom monopol på klädestillverkningen i Spanien; men oaktadt he stora fördelar, som härigenom tillflöto honom, ruinerade han sig ändock på affären. År 1827 eller 1829 tänkte han på att bli kejsare i Mexico och gjorde sig i ordning att uppnegociera lån åt den transatlantiska republiken. en företaget strandade. Han återkom nu till sina napoleonska ideer igen och grundlade tidningen Capitole. Fjupryoelterad i Bouiogne-affären, stod han tilltalad inför pairs-domstolen. Han har också en gång varit under åtal för förfalskning af banknoter. Nu är furst Crouy-Chanel ej någon dufunge mer, utan 71 år gammal. Han är ej stadd på flykt, men i alla händelser frånvarande. Han vistas nemligen i Italien för att komma åt de 15 millioner, som hertigen af Modena är skyldij honom, efter hvad han påstår. Han har låtit tillkännagifva, att så fort han får sina affärer klara med hertigen af Modena skall han infinna sig för att svara i det brottmål, i hvilket han nu är inblandad. Furst Crouy-Chanel sökte genast han blef bekant med Berthomå att af honom erhålla penningar till inköp af godset Bercy. Han lofvade den stackars kassören, hvars lön då ej steg till mer än 2500 francs, hälften af det arf han alldeles nödvändigt måste återvinna af hertigen af Modena, d. v. s. omkring 7—8 millioner, och efter detta säkra löfte blef den godtrogne Berthomå hans kassör. Nu fick fursten medel att kunna få arfvet och Ungerns krona derjemte. Mot slutet af 1861 lät han hos Dupray trycka en broschyr med titeln Arpadernes rättigheter? och till bestridande af kostnaderna för broschyren och processerna erhöll han af Berthomå ett belopp af 155,500 francs. Boktryckaren Dupray, som nyss bosatt sig i Paris, behöfde också penningar och fursten introducerade honom hos Berthomå. Dupray skref på borgen för de summor fursten lånat och snart fick Dupray också låna stora summor. Dag för dag blef afgrundssvalget för den stackars kassören allt större och större, men han tröstade sig med resultaterna af den vunna processen; då skulle han ju kunna betäcka sin balans. En vacker dag helt nyligen brast ovädret löst: bedrägeriet blef upptäckt och Berthomå arresterad. Men furst Crouy-Chanel var borta och föga troligt är att han skall infinna sig i Frankrike för att stå till svars. — Fiffigt bedrägeri. I England är det mycket vanligt, ätt de stora affärsmännen ha sitt kontor, sin butik i staden, men sjelfva bo de med sina familjer straxt utanför på landsbygden. Det djerfva bedrägeri, vi här nedan efter en engelsk tidning berätta, föröfvades i London för en månad sedan. Det var en sådan dag då drottningen har sina stora mottagringar. En amerikansk general i stor uniform, med bröstet fullt af dekorationer och högra armen i band, träder in i en af de förnämsta juvelerarebutikerna vid New Bond Street. Han upptager ur fickan en förslagsritning till ett garnityr i diamanter, börjar omständligt tala om antalet af de stenar som skulle infattas, huru de skulle monteras, vigten på garnityret o. 8. V. . Som arbetet fordrade den största omsorg vid utförandet bestämde juveleraren priset i rund summa till 1000 . Efter några små anmärkningar af den illustra personnagen blef man ense om priset, han lemnade på hand för arbetet en banknote på 200 och det blef öfverenskommet att han sjelf skulle afhemta garni:yret när det blef färdigt. På utsatt tid infann sig generalen, åtföljd af en betjent i guldgaloneradt livr. Juveleraren hade garnityret färdigt. Yankecn undersökte det noga, uttryckte sin belåtenhet dermed och uppdrog ur fickan en plånbok. NN Bombet qch gravater! Hur dumt jag burit mig At 17 utropade han med bestört min. Jag har u tagit orätt plånbok med mig.? Generalen hade, som sagdt, förlorat sin högra nand i en ärofull kamp mot secessionisterne, och han kunde således ej skrifva sjelf: han bad lerföre juveleraren vara yoderlig och hjelpa sig skrifva ett bref af följande innehåll: Min snälla vän! Jag har gjort en ypperli affär. Var god och skicka mig 1000-4 me budet. Din man.? Hvilket namn får jag skrifva under? frågade uveleraren, Behöfs inte, svarade generalen med diplomatiskt småleende. — Jack?, sade han åt bejenten, gå till hotellet, lemna brefvet åt min ustru och skynda dig tillbaka. Jag väntar här. Generalen slog sig ned; en timme förflyter, men ingen betjent kommer. Synbarligen ledsen sfver dröjsmålet, låter han slutligen öfvertala sig att sjelf återvända till hotellet. Hela dagen förgår, men juveleraren ser ej en skymt af generalen eller betjenten. När han på 1vällen kom hem till sin familj frågade hans nustru med någon skärpa i tonen: ?Nå, hvad var det för en präktig affär du gjort med de 1000 du skickade hem efter ?? Den gode juvelerarens fru hade naturligtvis emnat summan åt det bud, som kom med brefvet från hennes man. — Ax med rötter. I Iiby göstgifvaregård nom Borgå socken, berättar Borgåbladet, skall it resande visas rågax, på hvilka alla kornen skjutit både brodd och rötter. Axen hade grott . skylar, de der icke kunnat under de sednaste en P9man fån tara Anh vara Aimonlänliga till ottro