Aftonbladet – 13 september 1866, sida 3

TVUTITEGA PITE BUIJVG AVUB TBG AGILE till Bernstorffs slott. :d UTRIKES. FRANKRIKE. Monitören tillkännagifver, att en fullstän dig mynt-enbet blifvit genom diplomatisk , I konvention öfverenskommen mellan Frank rike, Italien, Schweiz och Belgien. Desse fyra stater komma hädanefter att slå sina guldoch silfvermynt af samma halt och . med samma prägel somt utan åtskilnad mot: taga dem i sina allmänna kassor. Finansministern har till följd häraf i ett cirkulär underrättat alla statens penningverk och uppbördsmän, att schweiziska, italienska och belgiska guldoch silfvermynt tagas i betalning till samma värde som de franska. Tidningen Le Temps riktar uppmärksamheten på den fara, som hotar Europa från Ryssland och Amerika. BSistnämnda makt tyckes vilja förskaffa sig fast fot vid Medelhafvet, säger tidningen, och har uppmanat Porten att afträda en ö, för anläggning af en sjöstation. Porten har hittills gjort svårigheter härvid. Ryssland gynnar deremot det nordamerikanska anspråket. TYSKLAND. I Wien har utkommit en broschyr om Badens förhållande under sista kriget, hvilken väckt ett ofantligt uppseende i hela Syd-Tyskland. Författaren synes vara någon högt uppsatt militär, som haft kävnedom om Side förbundskårens och Baierns sätt att föra kriget och derom meddelar en stor mängd rapporter, telegrammer och skrifvelser, som blifvit utvexlade mellan generalerna. Bokens titel är: Actenmässige iuteressame Enthillungen tdver den badischen Verrath?. Författaren beskyller deri badiska regeringen och specielt prins Wilhelm af Baden, som förde befälet öfver badiska kontingenten, rent af för förräderi mot tyska förbundet. Först påpekas att priosen förut varit i preussisk tjenst och redan före krigets utbrott skall ha yttrat: Iogen hederlig karl kan slåss mot Preussen.? Desto större blef öfverraskningen, då man hörde att prinsen icke desto mindre öfvertagit kommandot öfver de badiska stridskrafterna mot Preussen. Men enligt förbundets militärförfattning kunde öfverbefälbafvaren, prins Carl af Baiern, icke göra mnågon invändning mot en divisionsgenerals utnämni.g, hvlket tillkom hvaje lapa för sig, Preussarne uppsköto som bekant sitt anfall mot förbundstrupperna tills österrikarne blifvit slagna, och man undrade på att förbundsarmen under Alexander af Hessen lat hela den tid, då Preussen var sysselsett i Böhmen, gå obegagnad förbi, i det densamma uteslutande marscherade fram och åter i förunderliga bugter och mystiska nattmerscher mellan Giessen och Frankfurt, men likväl helst i närheten af fästningen Mainz. Såsom skäl dertill uppgifves nu att Alexander af Hessen redan då hyste grundadt tvifvel om badensarnes pålitlighet. Författaren meddelar en mängd handlingar, som bevisa att prins Wilhelm alltid handlade på egen hand emot prins Alexanders uttryckliga befallningar, att han undvek hvarje tillfälle att stöta på preussarne, liksom. han städse underlät att understödja de allierade och uppgaf den ena positionen efter den audra. Under dagarne mellan den 20 och 29 Juli egde, som man torde erinra sig, temligen häftiga sammanstötningar rum mellan preussarne och förbundstrupperna. Prins Wilhelm af Baden hade den 25 Juli fått order af öfverbefälhafvaren att försvara en viss position vid Neubrunn, men han uppgaf den utan att ha sett fienden. Då prins Carlaf Baiern vid underrättelsen derom ställde honom till räkenskap derför, svarade han med en biljett, skrifven med blyerts på en liten papperslapp: I riktning från Werbach till Neubrunn mycket starka dammoln (!); det hörs kanonoch gevärseld; man rycker fram från Werbachhausen, der för ha vi i slutna kolonner dragit oss tillbaka till Oberaltheim för att der intaga en position.? Härpå sva ade prins Carl: ?Jag finner mig befogad att på det allvarsammaste tadla att badiska divisionen, som den 25 på e. m. stod i baierska divisionens omedelbara närhet, icke gjort ett enda steg eller skjutit ett skott för att ingripa i striden, då sistnämnde division på det häftigaste anfölls af fienden. Prins Alexander jaf Hessen såsom hans närmaste förman uppfordrade prins Wilhelm att skriftligen å tjenstens vägnar förklara sig, men något svar afhördes aldrig. Så snart fredsunderhandlingar blifvit öppnade mellan Preussen och mellanstaterna hvar för sig, isynnerhet Baiern, gaf storhertig Fredrik af Baden (konuog Wilhelms måg) oförtöfvadt order till prins Wilhelm att draga till sig alla badiska trupper och genast föra dem hem. Denna order lydde sålunda: Enligt med lande från preussiska högqvarteret (1) kan badiska armen obehindradt draga sig till baka. Sätt dig genast i förbindelse med general Manteuffel och uppgör med honom; hvad som är nödigt för afmarechen. Ag: mäl saken till Alexander af Hessen, hvilken jag också tänker unierrätta. Jag bemyndigar dig att ställa marschen efter ditt eget tycke, på det du så snart som möjligt må kunna hinna Badens område. Fredrik, storheriig af Baden.? Slutligen meddelas, att strax efter sapenhvilans afslutande den 1 Aug. den för Baden bestämda preussiska inqvarteripgen utan anmodan derom afhemtades från Darmstadt med ett extratåg och TI ER SPN OK