Aftonbladet – 13 september 1866, sida 2

—to — Den gamla transatlantiska telegrafkabeln. Oaktadt efter det olyckliga bristandet af kabeln i Augusti 1865, på omkring 1000 eng. mils afstånd i vester från Irland och på ett djup af 2400 famaar, flera försök blifvit gjorda att uppfiska densamma, och ehuru man ombord på Great Ezstern var säker om att hafva fätt fatt på den med de nedsänkta draggarne, hafva många likväl betviflat detta och ansett det för en omöjlighet att åter upplyfta kabeln från hafsbott nen. Man har sökt framställa denna omöjlighet medelst en liknelse, hvilken likväl icke är fullt exakt, i det man frågat, om någon skulle vara i ständ att med förbundna ögon från spetsen at S:t Paulskyrkan i London uppfiska en tråd från den derunder iiggande gatan. Emelleriid fanns det andra, hvilka icke läto rubba sig i sin tro, deribland Canning och Glass, hvilka hafva nedlagt utmärkta förtjenster i hela denna sak, och hvilkas förhoppningar pu blifvit uppfyllda, i det man verkligen efter omkring tre veckors arbete och flera mi-slyckade försök uppvindat kabeln och e!ter kapandet af endast 80 mil af densamma, hvilka voro invecklade i draggar och tåg, fortsatt nedläggningen till den amerikanska kusten. Det har endast kunnat lyckas derigenom att hafvet på detta djup är alldeles lugnt och stilla, så att kabeln hvilat alldeles orubbad på hafsbottnen utan att nedsjunka i dyn eller bortföras från sitt ursprungliga läge. Sedan kabeln brast i fjol, har ständig bevakning hållits vid stationen Valentia i Irland, och två sånger i dygnet hafva försök anställts med kabelns Jedningsförmäga och isolering, städse med ett tillfredsställande och likartadt resultat, och man visste sålunda med säkerhet, att den 1240 mil länga kabeln var i lika så ful!komligt skick som den första dagen, ja i bättre, nemligen till följd af den oföränderliga temperaturen och vattnets tryck. Det på den transatlantiska ledningen använda signalsystemet är väsentligen olikt det hos ovss brukliga; tec nen bestå icke i punkter och streck, utan iljusreflexer från speglar, uppställda på ett visst sätt. Bevakningen vid stationen hölls endast för att ständigt kunna kontrollera led ningens tillstånd; understundom kommo likväl vilda och osammanhängande budskap från djupet, liksom om ledningen pratade i söranen eller något hafstroll roade sig med tt narra de enfaldiga imenniskorna; det var ordens magnetiska strömmar, som på detta ätt framkallade signaler, stundom hela ord ch satser utan mening. Natten mellan löriagen den 1 och söndagen den 2 Sept. kl. a 6 på morgonen visade sig plötsligen för len vaktbafvande telegrafisten, mt May, en ;gendomlig ljusblink, som för hans erfarna jga visade, att något ovanligt inträffat; få ninuter derefter förvandlades den ostadiga jusblinken till sammanhängade signaler, sabeln började atttala, Great Eastern sände itt stora budskap, som straxt derefter beforIrades vidare till direkiörernai London, och öre följande middag hade deras svar redan plifvit mottaget ombord på det stora skep