Rättegångsoch Polissaker. En Gellivara-arbetares öde. I dag på f. m. anhölls för bettlande här å Stockholms gator och uppfördes till poliskammaren en arbetskarl, vid namn Nils Andersson, som med hustru och tre små barn uppehållit sig härstädes några dagar. Karlen berättade under bittra tårar att han var ifrån Bolstads socken på Dalsland, men för fyra år tillbaka lockad af de lysande förespeglingarne, begifvit sig upp till Gellivara, der han sedan dess haft anställning och varit skrifven; att han i sommar till följd af Gellivara-bolagets obestånd afskedats från sin plats, och, då han blifvit nekad Tattigunderstöd i Ofver-Lule, till hvilken församling Gellivara hörer, han med ett seglande fartyg rest hit, för att härifrån komma till sin hemort igen; samt slutligen att han måst tillgripa tiggandet för att få uppehälle och respenningar, emedan han på bolagets härvarande kontor blifVit förvägrad all hjelp. Det förordnades att på något kanalångfartyg skulle efterhöras om den olyckliga familjen kunde af barmhortigyet få gratis eller åtminstone för nedsatt afgift medfölja till Wenersborg, äfvensom att till mannen skulle lemnas något tärpenningar. — En furie. Sistliden gårdags e. m. hade prostituerade qvinspersonen Anna Wahlgren, som för fylleri, oljud och tillställande af folksamling i Nygränd vid Skeppsbron blifvit uppförd till polisvaktkontoret vid Stortorget, inne å kontoret uppfört sig i högsta grad vildsint samt slutligen med en knif gifvit konstapeln Westlind tvänne hugg, deraf det första, som måttades emot ansigtet endast träffade och sönderskar öfver bröstet hans påhafda uniformsrock, men det andra riktades åt och särade bakre delen af hufvudet, så att starkt blodflöde uppkom och fältskär måste tillkallas. Wahlgren, hvilken man nödgades belägga med handbojor och med häst och åkdon afforsla till stadens häkte, var i dag inställd till förhör i poliskammaren, der hon erkände angifvelsen, hvarefter målet remitterades till rådhusrätten. — Små sjöröfvare. Flera gånger, särdeles under sista veckorna, ha från de vid hamnarne förtöjda skutor båtar blifvit borttagna; och befinnas alltid tillgriparne vara 12 å 13-åriga pojkar, hvilka tillegnat sig farkosterna mera för att till eget nöje begagna desamma, än för att egentligen stjäla dem. Sednast förliden torsdags förmiddag förlorade sålunda skepparen Boström från Wallby socken af Upsala län, som förer jagten Skandia, nu liggande vid Munkbrohamnen, sin båt, men den han ett par dagar derefter igenfann midtför Skinnarviksbergen. I båten befunno sig då fyra stycken gossar, hvilka stodo i beredskap att göra en lustfärd öfver till Kungsholmslandet. Af pojkarne, i förgår uppkallade till poliskammaren, hade den ena af dem tagit båten, ehuru han nekade, och, liksom förra gånfen han var framme för dylikt, påstod att den legat lös vid Skinnarviksbryggan. Pojkarne erhöllo allvarliga varningar att upphöra med detta sitt okynne, så kärt det skulle vara dem atticke bli förpassade till arbetshuset. — För långt drifven vänskap. Förliden söndagsafton anmodades polisbetjeningen i Adolf Fredriks-trakten att taga vård om en rusig mansBinsom som inne på krogen i huset n:r 1 vid Stora Gråbergsgatan förolämpade öfriga gäster. Som han ej ville uppge namn och bostad, så affördes han till polisvaktkontoret. Under vägen dit kom en jernvägsarbetare, vid namn Carl Eriesson Gullberg, och sökte med våld befria den anhållne, hvilken han uppgaf vara en hans kamrat. För detta sitt försök blef Gullberg, som vid tillfället var fullt nykter, i förgår uti polisdomstolen dömd att böta 200 rdr, och insattes han, i brist af penningar, på motsvarande 15 dagars fängelse vid vatten och bröd, — Våld å person. Vid några sessionsdagar har vid hävarande polisdomstol pågått ransakning rörande ett mot en hr Möllman i Humlegården föröfvadt våld. Målet, i sig sjelft en bagatell, har dock med afseende på de afgifna vittnesmålen en viss psykologisk märkvärdighet. Emellan klockan 11 och 12 på förmiddagen för någon tid sedan blef nämnde Möllman 1 Humlegården tilldelad några slag, hvilka, enligt Möllmans uppgift, blifvit honom gifna af förre handelsbetjenten C. A. Larsson. arsson förnekade att hafva begått våldet och förklarade, att han till yttermera visso kunde styrka, att: han icke hvarken vid ifrågavarande tillfälle eller ens den dagen, då våldet .skett, varit i Humlegården. Poliskonstaplarne Arnes och Friskman, hvilka vid omtörmälda tillfälle befunnit sig i Humlegården, hördes som vittnen och intygade, den förre, att Larsson vid oftaberörda tillfälle verkligen varit synlig i Humlegården, den sedare att han sett en person, som han nästan säkert trodde vara Larsson, på hvilket uppgifna förhållande han vore Så mycket mera viss, som han känt Larsson flera år. 7 eller 8 andra personer, hvilka som vittnen blifvit af Larsson åberopade, intygade efter aflagd vittnesed, att Larsson den dagen, då Möllman blifvit slagen, icke varit i Humlegården emellan omkring 11 f. m. och 2 e. m., hvarjemte de upplyste, att det varit en cigarrarbetare Börjesson, hvilken våldfört sig å Möllman. Poliskonstaplarne, hörda ånyo med anledning af de sednares vittnesberättelser, vidhöllo sina uppgifter. Friskman medgaf dock, ; att han möjligen kunnat misstaga sig; men Arnes, ehuru flera gånger af polisdomaren uppmanad att frångå sitt vittnesmål och erkänna ett begånget misstag härutinnan, fortfor dock envist att påstå, att Larsson vid omförmälda tilldragelse varit i Humlegården, och att han, enligt sitt samvete, icke kunde vittna annorlunda i denna.sak. Först då polistdomaren förklarade, att Årnzes, som icke tycktes ega tillräcklig urskilningsförmåga,.vore till polistjensteman olämplig, medgaf Arnes, att han möjligen kunnäåt misstaga sig. Som man ej eger någon anledning antaga, att här något Drottsligt förhållande vore för handen, har man ånyo ett bevis för det någon gång observerade fenomenet, att en person på en gång blifvit sedd på tvenne skilda ställen. Rörande det omvittnade våldet må slutligen nämnas, att Börjesson, som i dag vid domstolen inställde sig och verkligen egde någon, dock icke förvillande, likhet med Larsson, fälldes att för våld å person böta 30 rdr, hvarjemte poliskonstapeln Årnas, som för: anledt Larssons inkallande, ålades ätt med 3r för hvarie dag ersätta Larsson för hans inet! RR MA 8 i fö n RA DS FT