i edu n Ut tt r mer: -er ) . Ifrån initiativet närmast borde utgå, har ej Ilskoniskt: ?Något sydtyskt förbund tyckes icke komma till stånd?. Irens förhandlingar visar sig tydligt, att icke I något omslag i folkets stämning till förmån för Preussen, något gynnsammare bedömanpreussiska institutioner föranledt detta märkIliga yttrande, utan snarare en fullkomlig tyska förbundet? (Baiern, Wirtemberg och Baden, samt Hessen Darmstadt med undantag af provinsen Öfre-Hessen) är i mänga afseenden märklig och vittnar bäst om det ofantliga försprång som det protestantiska Nordtyskland under Preussens ledning vunnit framför den del af Tyskland, som ligger söder om Mainlinien. Ehuru den i Prag undertecknade fredstraktaten uttryckligen I stadgar, att Ssydtyska förbundet skall hafva en internationel oafhängig statstillvaro? (art. 4), och ehuru denna bestämmelse påstås ha . blifvit intagen enligt Frankrikes yrkande, som derigenom ville underlätta Sydtysklands poliviska utveckling i motsats till det pya preussiska riket, så finnes dock icke i någon af de sydtyska staterna minsta spår till att hvarken befolknivgen eller regeringarne arbeta på bildandet af ett slags förbund, hvars nationella oafhängighet blifvit dem garanterad. Är det något hvarom man är enig i Sydtyskland, så är det tvertom den fullkomliga brist på kraft eller vilja att sluta sig tillsammans till en politisk konfederation och organisera sina gemensamma krafter. I Baiern, såsom det land hvariblott deputeradekammaren i slutet af förra mänaden beslutat ett uttalande till förmån för anslutning till nordtyska förbundet (ehuru detta icke vann första kammarens eller riksrådens bifall), men sjelfva ministern von Pfordten anmärkte under diskussionen om Baierns framtida politik mycket Af andra kammade af Bismarcks poliuk eller förkärlek för misströstan om de sydtyska staternas förmåga att bilda en sjelfständig politisk grupp. Hvart skall detta leda? eller: hvartill skall det gagna? — är det korta innehållet af mångfaldiga yttranden inom baierska pressen. Men äfven om Baiern hade lust och förmåga att ställa sig i spetsen för en sydtysk konfederation, så saknas beredvillighet hos de andra staterna att inträda i en politisk gemensamhet, der Baiern alltid på grund af sin storlek skulle intaga en framstående plats och spela rollen af ledare. — Wirtembergska politikens ledare, hr Varnbiler, afhäller sig efter den olyckliga utgången af kriget från alla politi ka försök och kombinationer och regeringen i Baden är rent af preussiskt sinnad. — De enskilda staternas olust att offra något af sin sjelfständighet till förmån för en konfede-: ration är dock icke det enda skäret hvarpå . förslaget om ett sydtyskt förbund synes komma att stranda. Det fattas framstående män, både politici och monarker i Sydtyskland, hvilka med kraft kunde befrämja ett så vigtigt verk; det fattas vidare drift och sjeltförtroende, men framförallt tron på möjligheten af ett förbund. Då derför en skrifvelse från Wien till Köln. Ztg. meddelar, ait grefve Bismarck icke gjort någon vidare invändning mot detta stacgande ifredstraktatens 4:de art. om sydtyska förbundets sjelfständiga, internationella existens, hvarpå franska diplomatien skall ha lagt så stor vigt, så är skälet dertill icke svårt att inse. Genom Österrikes uteslutande från allt deltagande i Tysklands reorganisation har Bismarck redan på förhand giflvit sydtyska förtundet banesäret. Dess internationella sjelf ständighet sväfvar helt och hållet i luften. För svagt att stödja sig på sin egen makt, utestängdt från den fordnva gemenskapen med Österrike, men ovilligt att mottaga in direkt hjelp af Frankrike, finns ingen annan utväg för Sydtyskland än att arbeta på en återförening med sina fordna förbundskamrater i Nordtyskland. Visserligen afvisar Preussen tills vidare hvarje sträfvande som går ut på att knyta andra än internationella förbindelser med Sydtyskland, men både Bismarck och kejsar Napoleon äro för skarpsynta att ej se att den skiljomur som blifvit upprest genom Mainlinien, i många hänseenden är konstlad och onaturlig samt att den vid första allvarsamma rörelse i Tyskland ofelbart blir genombruten. Deri ligger utan tvifvel också en orsak fill kejsarens nuvarande äterhållsamma politik. Likasom på Lombardiets följde Venetiens förening med Italien, likaså talar en politisk nödvändighet och folkens eget behof för en återförening af de genom freden i Prag åtskilda tyska länderna; men det kan icke ligga i Frankrikes intresse att påskynda tiden dertör. ITALIEN. Rörande fredsunder!andlingarne mellan Österrike och Italien heter det i ett bref trån Florens till Köln. Ztg, att underrättelserna från den italienske underhandlaren Menabrea till utrikesministeren fortfarsnde Jåta högst gynnsamt, och att det till och med är möjligt att freden kunde komma till stånd fom i dag den 12 Sept., på hvilken dag vapenstilleståndet utlöper. Detaljfrågor, t. ex, om skuldens liqvidation, skola möjligen uppskjutas till efter fredens afslutande och ordnande genom särskilda ut: skött. Från Sicilien ingå sorgliga underrättelser rörande den allmänna säkerheten. En tidning i Palermo lemnar en skildring af en flera timmars strids, som nationalgardister och gensdarmeriet måst utkämpa med åtskilliga röfvarband i stadens närhet. Röfrarne2 antal var nära 200. Den nye krigeministern general Cugia offentliggör regeringens beslut, att ersätta de nu brukliga gevären inom armen med bakladdningsgevär. I Neapel och Genua råder stor rörelse bland befolkningen med anledning af koleran, hvilken jtör öfrigt i år ej uppträder så häftigt som förra året i de båda ofvan nämnda städerna. I Genua vänder sig folrets blinda raseri mot kommunalmvyndio he) !! Ane On B CUT OL 400 h g