1 n no e d Å 0 Nn traf. H. M:t har, så vidt jag vet, sett si nödsakad att för någon tid afstå från ridturer Ehuru kejsarens helsotillstånd i det hel taget icke nödvändigt måste anses betänk ligt, vill jag dock anmärka, att den om ständigheten, att kejsarinnan alltmera ta ger aktiv del i regeringen betraktas sison en försigtighetsåtgärd för den händelsen at kejsaren at svårare lidanden kan se gig wu stånd att åtminstone till namnet fortfare med ledningen af landets angelägenheter. Ett dylikt försigtighetsmått är måhända onö digt eller åtminstone vidtaget för tidigt men man har nu en gång beslutit sig der för, emedan man vill vara beredd på all och således anser den nödig och välbetänkt. TYSKLAND. Det af konseljpresidenten grefve v. Bismarck framlagda förslag angående BlesvigI Holstein, lyder sålunda: S 1. Hertigdömena Holstein och Slesvig, med undantag af en områdesdel, hvarom genona förIdrag med storhertigen af Oldenburg närmare Iskall bestämmas, skola på grund af det den 30 Okt. 1864 i Wien mellan Preussen och Österrike å ena sidan och Danmark. å andra sidan samt det mellan Preussen och Österrike den 23 Aug. 1866 afslutade fredsfördraget förenas med den preussiska monarkien. . Den preussiska författningen inträder i dessa landsdelar den 1 Okt. 1867 i gällande kraft. De för detta ändamål nödvändiga ändringsoch tilläggsbestämmelser skola fastställas genom särskilda lagar. 3. Statsministeriet har att gå i författning om verkställandet af denna lag c. De bär ofvan omnämnda ändringsoch tilläggsbestämmelserna gälla kanske dels folkomröstningen i norra Slesvig, dels de storherfigdömet Oldenburg tillhöriga enklaver. Oldenburg, sjelft i det närmaste en enklav inom förra konungariket Hannover, har egna enklaver på andra håll, nemligen furstendömet Eutin i Holstein och furstendömet Birkenfeld i preussiska Rhenprovinsen vid Nahe-ån. Dock äro här äfven andra saker i fråga, om hvilka man upplyses. af det tal, hvarmed ministerpresidenten beledsagade nyssnämnda lagförslags framläggande. Hvad grefve v. Bismarck vid detta tillfälle yttrade var hufvudsakligen följande: Jag har, med allerhögsta befullmäktigande, alt framlägga en dylik lag, som den I nyss voterat, nemligen angående de slesvig-holstemska hertigdömena (han uppläser fullmakten). Lagen sjelf, öfver hvars innehåll jag efteråt skall tillåta mig yttra några förklarande ord, lyder sålunda (förslaget uppläses). Regeringen var icke i tillfälle att inkomma med denna lag samtidigt med den nyss afgjorda (annexionslagen), emedan hon förut måste afvakta ratifikationen af freden i Prag. Hon vågar emellertid hängifva sig åt den förhoppning, att de grundsatser, enligt hvilka äfven denna lag måste bedömas, i hufvudsaken hafva genom den nyss antagna Jagen vunnit fastställelse, hvarigenom en kortare behandling kan komma densamma till del. Hvad angår förbehållet beträffande en områdesdel för storhertigdömet Oldenburg, så tillåter jag mig deröfver i korthet lemna en upplysning. Regeringen ämnar underhandla med storhertigen af Oldenburg om ett fördrag, som skulle hafva till innehåll erkännandet å den oldenburgska liniens sida af H. M. konungens suveränitet i hertigdömena, ett erkännande, som regeringen önskar erhålla. Angående motiven till denna önskan skall jag tilllåta mig att framdeles, vid framläggandet af fördraget med Oldenburg, lemna närmare underrättelser. Det åsyftade fördraget omfattar dessutom en af marinministeriet önskad utvidgning af Jahdeområdet och några jernvägsanläggningar, vid hvilka Preussen och Oldenburg konkurrera; :! hertigdömet Holstein kommer dervid att förlora en områdesdel, som icke öfverstiger 2 qvadrat-, mil, om de nu hysta afsigterna förverkligas. Il. art. 2 hafva vi fullkomligt följt kommissionsutlåtandets förslag, så som det är formuleradt, emedan vi trodde oss kunna på detta sätt lättast vinna husets bifall. Att regeringen hade ansett äfven en annan formulering af den nyss antagna lagen för antaglig, framgår af propositionen och de i kommissionen afgifna förklaringar; men hon är framförallt angelägen om ett skyndsamt afgörande? c. Representantkammarens diskussion om annexionsförlaget började den 7 dennes, och hvad som dervid förtjenar mesta uppmärksamhet är de upprepade yttrandena om Preussens berättigande att under sig förena hela Tyskland. Utskottets ordförande, hr Kannengiesser, framhöll att det vore Preussens pligt att bjuda sina nya statsborgare ett friare fädernesland än förut. Ar Kirchmann anmärkte, attannexionen endast hade ett hufvudsakligt fel, nemligen att den ej var nog omfattande; de preussiska vapnens lysande framgångar stode icke i någon proportion till krigets resultater. Österrike var ej nog försvagadt, och Preussen å andra sidan ej nog förstärkt att öfvertaga ledningen af hela Tyskland. Talaren var emellertid öfvertygad att regeringen beständigt skall anse hela Tysklands sammansmältning såsom sitt egentliga mål. Den bekante oppositionsmannen prof. Gneist talade emot de eröfrade län ernas inkorporation och menade att man borde nöja sig med en personalunion och bibehållandet af deras fordna författningar. Vid voteringen segrade regeringens parti med stor majoritet, 273 röster mot 14. Polska fraktionen afhöll sig från voteringen, efter att ha motiverat sin uppfattning af saken, som icke tillät dem att understödja annexionslagen. Efter antagandet af båda annexionsförslagen kommer landtdagen sannolikt att ajourneras till Oktober. Rörande nordtyska parlamentet tror man att detta icke blir sammankalladt förr än nästa vår. Förhandlingarne mellan Sachsen och Preussen stå på sin gamla punkt. Man erfar att österrikaren baron Brenner öfverlemnat ett bemedlingsförslag till hofvet i Berlin, men hvilket blifvit förkastadt af grefve Bismarck. Ryktena om konung Johans tronafsägelse till förmån för kronprinsen vinna allt större sannolikhet. Konung Johan har iåtit koms mendanten pi den lilla fästningen Königstein vid Elben komma till Wien, och derpå synes den underrättelsen grunda sig, att Sachsen erbjudit preussiska kabinettet att afstå fästningen. enna har ett visst rykte för att vara ointaglig, men den är så obetydlig i omfång, att Preussen :annolikt icke lägger synnerlig vigt på detta medgifvande. I Nassau ha ständermedlemmarne sammanträdt för att öfverlägga om en af landets vigtigaste ekonomiska angelägenheter vid den nu förestående inkorporationen i Preussen. Hertig Adolf af Nassau har i flera är legat i strid med sina trogna ständer angående landets vidsträckta domäner, hvilka omfatta inemot femtedelen af alla Nacgans skooar och tiandedelen af dess bästa mm fm rm Foten Åh oc vm Pt KR TA kt Et RR KA