FINLAND. Ryske generatkonsuln Mollerius anlände den 5 teptember till Helsingfors. För klädesfabriken i Tammersfors har på auktion den 1 dennes hjudits blott 140,000 mark. Ett vackert fregattekepp om 440 läster, som i flera år varit under byggnad, gick ändtligen den 1 dennes, klockan 5 eftermiddagen, af stapeln i Åb och fick det stolta namnet Aimo. Fartyget gled ut — säger Abo Underrättelser — i vattnet utan allt bråk och buller, och man kunde tydligen se att alla anordningar voro träffade med den största omsorg och den mest noggranna beräkning, som är förenad med hvarje herr Jörgensens företag, som också nu helsades med ett tusenstammigt jublande hurra af den talrika menniskomassa af alla åldrar och stånd, som klädde begge stränderna af Aurajoki, och icke allenast fartygens i grannskapet däck, utan också deras tacklage. Aimo är 170 :ot långt i lastlinien och 35 fot 6 tum bredt på yttre kanten af timren. Från Kuopio skrifves: Vi ha här fått ett ganska godt år. Både sädesoch rotväxterna äro goda; at 100 kärfvar råg har i rian erhållits 30 kappar, något som här anses vara en god afkastning. Menniskorna här skulle, i min tanke, med årets skörd temligen komma till rätta öfver ett år, om ej kronan nu begynoner att fordra tillbaka sina lån; detta skulle mycket snart tvinga befolkningen att åter taga sin tillflykt till det ryska mjölet. I Wasabladet ekrifves: Såsom alster af den i sommar rådande fuktigheten hafva vi i Malaks observerat, hvad som i våta somrar äder ofta uppenbarat sig — den s. k. skridormen, eller af allmogen ock kallad sillskräd. På regniga morgnar har detta fenomen visat sig, vanligen tidigt kl. 4 å5, någon gång kl 8 och sedan inkrupit i jorden. Dess utseende är det af en nätslarfva af smutshvit färg, af 4 å 5 qvarters längd och en god tums tjocklek. Ser man närmare, befinnes skridorm n, som mycket långsamt skrider fram, bestå af en oräknelig mängd, en qvart tam långa, par linier tjocka maskar af hvit färg med svarta prickar i hvardera ändan, som hufvud vid huf: vud i god ordning tåga framåt vägen, under det att hvarje särskildt kräk är stadt i lifligaste marscb, hvaraf dock för det hela upp står en ganska omärklig rörelse framåt. Af allmogen betraktas sillskrädet? med vämjelse och äckel och sägen är, att, om man trampar derpå, får man värk i foten. Eburu det ej kan nekas, att det hela lätt hos lifligare naturer kan väcka äckel, är hvarje enskild mask en liten, ganska nått tingest. Hvilken instinktens makt håller ?ormen? tillsammans, må naturforskaren säga 0ss; det vissa är, att om man söndrar tågen, passar sig det hela genast ifrigt åter tillsammans och fager man en nypa af dessa maskar i handen, samla de sig genast på bauden ihop i en koncentrerad massa. Då vi drogo ett streck på landsvägen framför en sådan skridorm, som skiljande sig motöfra ändan bestod liksom af två hufvuden, skred cen ena afdelningen äåt sidan, och den andra, som möttes af strecket, sågs vända om, hvarvid det var särdeles eget att se, huru hvarje enskild individ i sin tur gjorde sitt höger om, så att till slut det hela fick en rörelse tillbaka. Denna 8. k. skridorm? uppenbarar bland djur på den lefvande naturens lägsta trappsteg en samhällighetsdrift, visande hvad oivighet duger till: En slik mask skulle icke, i .sende fall mot ett, ens märkas af den menniska, hvars fot krossar honom, men då de i mängtusendetal skrida i tätaste leder fram, hajar den med feno menet obekante vandraren till vid dess åsyn, eller stannar undrande eller häpen framför tåget och går med sin blottade fot helst ur vägen f.r detsamma, ERRORS —2 ET ft Rh FF fr FX OM