Aftonbladet – 12 september 1866, sida 2

— Det finnes ingenting, som frihetens och framåtskridandets fiender så mycket frukta som offentligheten. De sky den såsom ugglan skyr dagsljuset. Man kunde sålunda på förhand vara förvissad, att den tidning, som numera är organ för ett bolag, bestående af representationsreformens och den nuvarande frisinnade regeringens hätskaste motståndare, skulle göra sitt bästa att förhåna och förlöjliga det i måndags härstädes hållna offentliga valmötet. Detta möte var ett spektakel, med hvilket det mognare vetlets? representanter icke ville hafva någonting gemensamt. Om icke redan den allmänna fiendtligheten mot allt hvad öppen och ärlig, för anhävgarue af alla åsigter tillgänglig offentlig förhandling hade varit nog för att hos det frihetsfiendtliga partiet och dess orgen Dagligt Allehanda komma gallan att jäsa öfver, så måste ett sådant resultat ofelbart följa deraf, att de kandidater, som vid det offentliga valmötet rönte allmänna sympatier, alla hylla frisinnade åsigter, medan deremot det befanns, att den konservatismens förkämpe, som af en talare bragtes på förslag, mötte ett allmänt och bes:ämdt ogillande. Vi hålla emellertid Dagligt Allehanda räkning för den öppenhet, hvarmed det gifvit luft åt sina känslor. Det hån cch de skymford, som tidniogen finner för godt att utslunga mot ett tusental aktade medborgare ur alla samhällsklasser, fom deltogo uti det ifrågavarande mötet, äro icke mycket egnade att höja bladets anseende och inflytande, och om våra reformfiender trott detta vara fin diplomati, så torde de finna, att de gan: ska mycket missräknat sig. Troligt är också, att det i sjelfva verket varit blott en illa tyglad harm, som gifvit sig luft i ett obevakadt ögonblick. Anmärkningsvärdt är att se hvilken vånda Degligt Allehanda haft att fiona sak med det oflentliga mötet. Dess dom var på förhand afkunnad. Omdömena ?Fäfängans marknad?; en ?valmöteskomedi? benämnd kandidaturen?; ett speklakel?,anordnadt af ett politiskt festtillställarekotteri? m. m. i samma stil, hade pätagligen varit färdiga i Allehandaförfattarens hjerna långt innan mötet egde rum. De äro för resten endast ett upprepande af de omdömen, som fälldes om alla de möten, som voro anordnade för att befrämja representationsreformen, och som användts om alla föregående valmöten, hvilka varit offentliga. Men det gällde nu att gifva några skäl för dessa omdömen. Det har vid nägra föregående tillfällen, medan ännu valmännens antal var mera begränsadt eller en orimlig röstskala förlamade flertalets intresse, kunnat anmärkas, att deltagarnes antal i hållna valmöten varit fåtaligt. Detta lät omöjligen säga sig denna gång. Deremot har man funnit för godtinsinuera, att deltagandet från publikens sida var måhända större än man påräknat?. Denna insinuation tjenar till underlag för en annan, nemligen att de, som föranstaltat mötet, icke lyckats genomdrifva något på förhand uppgjordt program. Alla, som voro tillstädes, hafva sig likväl bekant, att komiten icke framlade något program, utan att den hade ansett sin uppgift endast vara, att bereda hufvudstadens valmän, utan åtskilnad till stånd, klasser eller politiska meningsskiljaktigheter, tillfälle att rådpläga om det förestående valet, och vid mötet förekom l icke heller något förslag, som gick ut på att undertrycka någons yttranderätt eller någons mening. Komiten öfverlemnade helt enkelt åt de tillstädeskomna valmännen sjelfva att bestämma sättet huru man skulle l uppnå det åsyftade ändamålet, meuiwgarnes sammanjemkande om de lämpligaste kandidaterna. Att vid ett första möte, då man icke hade någon föregående erfarenhet att stödja sig vid, öfverläggningen härom skulle I blifva nägot långvarig, det låg i sakens natur och kan icke förvåna någon. Vi hafva för vår del från början varit af den åsigt, att hufvudstadens förvandling till en enda valkrets, som har att gemensamt utse ett så stort antal riksdagsmän som ända till tretton, skulle i hög grad försvåra valförberedelsen. Vi tro också att man nu på alla håll funnit detta. Det var unuturligt att under sådana omständigheter meningarne skulle vara delade om lämpligaste sättet att gå tillväga vid ett offentligt valmöte. Vär öfvertygelse är likväl, att ge nom de förhandlingar, som egde rum, och de meningsyttringar, som förekommo, mötet i hög grad bidrog att koncentrera uppmärksamheten kring sådana kandidater, som hafva utsigt att vinna understöd af ett större antal valmän, samt att ädagalägga det en mängd kandidater icke hade ringaste utsigt till framgång. Dagligt Allehanda tilltror sig visserligen trotsa någon att af de motsatta omdömen som fälldes draga någon bestämd slutsats?. TIllskan i dess gårdagsartikel samt hånet och den omäåttliga oärligheten i dess redogörelse för mötets förhandlingar vittna dock temligen tydligt, att äfven Allehanda-patronerna nog också torde ha dragit sina slutsatser af mötet. Fredagens valförrättning skall emellertid utvisa, om vi misstagit oss i afseende å betyaelsen af det öppna, offentliga tankeutbyte mellan hufvudstadens valmän, hvarom här varit fråga. Drottningen samt prinsessan Lovisa och hertiginnan af Dalarne besökte i går induAtri.avnNAJSItinnaen ruU af ste m fö he lit ge be sa ja F L mm RR OA Aa mp a mm FA QR MR pr rt ss AmMs