Aftonbladet – 11 september 1866, sida 2

Konungens resa. Om konungens ankomst till Westervik skrifves förliden lördag uti stadens tidning: Efter att i Norrköping hafva embarkerat å ångfartyget Blixten i onsdags vid middagstiden, anlände konungen samt prins August ti!l vår hamn i torsdags kl. balf 9 f. m. och uppvaktades å Skeppsbron af presterskapet, skolstaten, stadsfullmäktige m. fl., derunder Hans M:t samtalade med åtskilliga, deribland biskopen m. m. Bring, som för tillfället var i staden, öfverstekammarjunkaren frih. E. Sparre och brukspatronen m. m. B. de Mar, samt gick åter ombord efter en knapp timma. I Barometern skrifves från Kalmar: Konungen anlände i torsdags afton, då skymningen redan inträdt, till Borgholm med ångfartyget Blixten, hvarå H. M:t embarkerat i Norrköping, och intog souper hos hr Hnultenberg på kungsgården, der den vackra parken var upplyst å la Tivoli med kulörta lyktor. Natten tillbringades på Rosenforss, tillhörigt kronofogden Eneman, hvarest H. M:t äfven kommer att hafva sitt högqvarter så länge jagtpartiet varar. På resan från Norrköping passerades Westervik och Oscarshamn; men H. M:t gjorde intet besök uppe i förstnämnda stad, hvilken, med anledning af det förmodade höga besöket, likväl klädt sig i högtidsskrud, hvaremot konungen vid sistnämnda ställe landsteg samt intog middag hos ryttmästaren Hultenheim på Fredriksberg, hvilken egendom är belägen på ett kort afstånd från staden Oåcarsbams, Lsndshöfdingen frih, Sköldebrand var konungen till, mötes i Westervik. Den tillförordnade regeringen har i dag på förmiddagen haft sammanträde. — Missions-prest. K. M:t har den 27 Juli bifallit, att eleven vid evangeliska fosterlandsstiftelsens missionsinstitut P. E. Lager må invigas till prest af svenska kyrkan. — Kungliga operan började i går gin verk samhet för denna ;äsong med Webers Friskytten?, ett särdeles lyckligt val, då detta mästerverk, et. af de förnämsta som den musikaliska konsten har att uppvisa och inom dess romantiska tidsålder måhända utan like, aldrig förfelar att i sin helhet ingifva fhörarae den angenämaste stämning och i åtskil:iga momenter ovilkorligt hänföra dem; och då denna opera, tack vare dess inre oförgängliga värde, gör en så lycklig verkan äfven utan att — säsom likväl vederborde — cen sängscens förnämsta resurser anlitas att samverka till dess framgång, så ähördes den sköna och hjertliga tonsagan i går med aldrig tröttnanae uppmärksamhet af cn fallsatt salong, som på det lifligaste gaf tillkänna sin beundran, oaktadt utförandet lemnade ett och annat öfrigt att önska. Fru Stenhammar öfveräffas i Agathas parti af ingen bland våra sångerskor, och hr Arnoldson är i allt utom det mimiska en förträfflig Max. En bättre