Aftonbladet – 11 september 1866, sida 2

BSEXTIONDE KAPITLET. Roger Hamleys kärleksförklaring. Roger hade icke så litet att tänka på, der han stod och såg efter vagnen så länge han kunde se en skymt deraf. Dagen förut hade han trott att Molly märkt hans växande kärlek för henne — han trodde sig ej ha dolt den — och betraktat den som en stötande obeständighet, en trolöshet mot den trolösa Cyntia; att hon ansett den tillgifvenhet af intet värde, som så lätt kunde öfverflyttas från den ena till den andra, och att hon velat låta honom förstå detta genom sitt förändrade sätt att vara och sälunda genast i dess knopp qväfva hans kärleks framspirande rosor. Men denna morgon hade hennes ljufva vänlighet och upprik tighet återkommit, om också blott i sista ögonblicket. Han kunde ej begripa hvad som vid frukostbordet så oroat och bedröfvat henne. Han gick ända derhän att fråga Robinson om miss Gibson denna morgon erhållit något bref, och vid det jakande svaret försökte han öfvertyga sig att det var detta bref som upprört henne så. Så långt var allt godt. De voro åter vänner, derom var han viss; men vänskapen var numera icke nog för Roger. Han kände med hvarje dag tydligare att hon, blott hon, kunde göra honom lycklig, och han förundrade sig blott öfver att han ej förut insett det. Redan då