Aftonbladet – 11 september 1866, sida 2

sade hon och såg upp på honom, för förstö gången på många dagar; ni bar aldrig mitt lif förorsakat mig en ledsam stund. Jag tror er, efter ni säger så. Jag ha ej rättighet att göra flera frågor, Molly. Vill ni gifva mig tillbaka en af dessa blom. mor som underpant på hvad ni nyss sade? Tag hvilken ni vill, sade hon ifrigt. räckande honom hela buketten, som bon nyss mottagit. Nej, ni måste välja den och ni måste gifva mig den.4 I detsamma inträdde squiren. Roger skulle gerna sett att Molly ej så ifrigt sökt efter den vackraste blomman i buketten, så att hans far såg det. Men det var ej nog härmed,, utan hon utropade: Åh, mr Hamley, var så god och säg mig hvilken blomma Roger mest tycker om! Jag vet knappt. Det är vissttörnrosen. Vagnen är fromme, och, Molly, min söta flicka, jag vill visst inte påskynda er afresa, men... Ja, ja! Se här Roger — här är en ros! Öch röd som en ros var hon.?) Jag skall söka upp pappa så fort jag kommer hem, tillade hot, vändande sig till squiren. Hur är det med gossen?4 Jag fruktar att han får någon slags feber. Squiren bjöd henne armen och förde henne till vagnen, allt under det han talade om den lilla Osborne. Roger följde dem, knappast vetande hvad han gjorde, upptagen af att i tankarne oupphörligt fråga sig sjelf: För sent — eller icke för sent? Skall hon kunna glömma att min första dåraktiga kärlek egnades en annan, henne så olik? På hvilken fråga han naturligtvis ej erhöll nåot svar af sina tankar, åtminstone icke någöt tillfredsställande.