Aftonbladet – 10 september 1866, sida 3

LLA er ne Ur 5 Paris, att kejsaren skall ha tackat konun; Wilhelm för bibehållandet af Sachsens terri toriella integritet; men att han skulle var ännu mera erkänsam derför, om preussisk regeringen gjorde några ytterligare efter gifter för att fullständigare bevara konung ohans värdighet. — Enligt andra uppgit ter betraktas franska hofvets understöd å sachsiske konungen såsom mycket välment men temligen svagt och resultatlöst. ÖSTERRIKE. Underrättelserna från Wien bekräfta, at re .an i denna månad skall företagas en stor reduktion af armen. Under tiden forsättei militärkomitn sina arbeten för armåns re: organisering och man emotser en genomIgenomgripande reform af Österrikes hela I militärförfattning, som skall sätta kejsarriket i stånd att uppställa dubbelt så stort antal soldater som förut. Man antager att preussiska värnepligtslagen skall begagnas till förebild. Bland armåns generaler och högre officerare skall ske en omfattande re duktion; likaledes vill man iikta sina bemödanden på att utbilda generalstabs-officerare och taktici, samt armens materiel hvilken i många afseenden står långt under tidens fordringar. ITALIEN. Från Florens skrifves den 5 dennes: Enligt Italie skall regeringen ämna genast hemIförlofva 120,000 man, utan att afvakta fredsfördragets undertecknande. Ryktet om en Iförestående upplösniog af kammaren synes icke bekräfta sig. Förhandlingarne mellan franska generalen Leboeuf och de österrikiska myndigheterna rörande Venedigs öfverlemnande ha nu börjat. Gazetta di Firenze försäkrar, att gränsregleringen skall omfatta en del af det Trientinska området, nemligen hela Gardasjön, ligen en del af Brentadalen, nemligen Gri guo och fästet Balingano; sålunda skulle det vara republiken Venedigs gränser som skola bilda basen för underhandlingarne. Venetiens befolkning stiger till 2!2 millioner, och konungariket Italien skall efter Venetiens anslutving räkna nära 26 miilioner inbyggare. De longobardiska konungarnes jernkrona och dyrbara safirskål befann sig till år 1859 i helgonskrinet i domkyrkan i Monza, der drottning Theodolinda deponerade dem före år 1300. Men gedan sju år tillbaka äro de i Wien, enär österrikarne togo dem med sig vid sitt återt:g ur Lombardiet. Kommunalrådet i Monza har nu vändt sig till utrikespresidenten Ricasoli med anhållan, att man vid fredsunderhandlingarne äfven skulle återfordra dessa för Italien så dyrbara historiska skatter. Ricasoli har härpå svarat: Lifligt kännande det rättmätiga i er önskan och delande er kärlek ock aktning för vårt lands ärofulla minnen, skalll jag göra allt för att bland andra af öster-! rikarne bortförda föremål äfven satirskålen och framför allt jernkronan, detta dyrbara historiska minne och den herrliga domkyrkans i Monza ärofullaste prydnad, skola bli återlemnade.? Idrosjön, Adigedalen till Calleano oc möjGrelven af Chambord, hertigen af Modena och hertiginnorna af Parma och Berry synas anse för nödvändigt att ur sina palats i Venedig bortskaffa allt lösöre, liksom om de befarade, att privategendomen ej skulle komma att respekteras efter österrikarnes afmarsch. För öfrigt äro dessa höga herrskap att beklaga, i fall de anse sig böra lemna Venedig nu, då detta upphör att vara tråkigt. Man talar redan inom societeten om den venetianska karnavalen under instundande vinter. TURKIET. Times pariserkorresp. tviflar på sannfärdigheten af ryktet att Turkiet skulle vara villigt att erkänna prins Karl af Hohenzoljlern såsom regent i Donaufurstendömena. Ivärtom tror han att Turkiet, på inrådan af Ryssland och Österrike, lägger hinder i vägen för åstadkommande af godt förstånd ned furstendömena genom att uppställa oanagliga vilkor, som dels stå i strid med varisertraktaten af 1856, och dels, om än regeringen i furstendömena kunde gå in vå dem, skulle göra en konferens nödrändig. En korresp. till Augsb. Allg. Ztg. yttrar: Man kan knappt betvifla att en kris företår i sydöstra Europa, eftersom man vet att Serbien är rustadt ända till tänderna, äfven ned förträffliga refflade kanoner, och att lirigerande komiteer på alla punkter inom uropeiska Turkiet endast vänta på signaen till ett allmänt uppror. Ingen kan neka utt Ryssland har sitt finger med i spelet, nen derjemte gör sig äfven preussiskt inlytande gällande i furstendömena.? — Förut ycktes det egentligen vara tilldragelserna på Sandia, som ånyo ledt uppmärksamheten på rientaliska frågan och uppväckt tron på tt afgörande händelser stunda i Turkiet. örhållandena på Kandia tyckas dock taga n vändning som är gynnsam för fredens bearande. Porten har, i stället att kufva beolkningen med vapenmakt, hvilket skulle arit lätt för turkiske generalen, som har 5,000 man till sin disposition, afsändt en ommissarie att undersöka Kandioternas klaomål. Sultan skall låtit af de utländska ändebuden förmå sig till denna åtgärd. AMERIKA. Newyork Herald förmäler, att Jefferson jawis, hvars helsotiilstånd skall ha betydgt försämrats, inom kort kommer att förittas i frihet mot borgen. — Ett anbud örande en förening mellan de båda Fenieraktionerna under Roberts och Stephens ar blifvit afslaget af den sednare. Roberts ir förbereda ett nytt infall i Kanada. — I fverensstämmelse med presidentens klaFR us ra