Aftonbladet – 10 september 1866, sida 2

hvarje dag allt hiligare. Vi se häruti enlu första god frukt af den nya författningen, k som genom de politiska rättigheternas ut-e sträckning till en mängd från allt deltai: gande i vården om statens angelägenheter n förut utstängda personer, äfven till dem ut,; bredt intresset för samhällets angelägenhe-v ter. Det valsätt, som nu skall i hufvud-f staden tillämpas, då hufvudstad.n bildar en r en enda stor valkrets, visar sig visserligen medföra den olägenheten, att det ger någon fortfarande näring åt den klass-anda, som s, man bör önska må så mycket som möjligt e utplånas från vårt samhällslif, men det all-t männa deltagandet för den stora medborgerliga angelägenheten är i alla fall i hög grad glädjande. Vi hoppas också, att ehuru h man för närvarande sluter sig tillsammans d i en mängd grupper efter klasser och kor-e porationer, så att man hörer talas om embetsmännens lista, om militärens lista, om f allmänna handtverksföreningens lista, om). enskilda handtverksföreningens lista, om lf; Bonde Almgrenska kotteriets lista o. s. v.,S så skall men dock måhända å alla sidorå komma till insigt om nödvändigheten och behofvet af en allmän valförberedelse, obe, roende af de för vår nya riksdagsordning li okända stånden och klasserna. n Inom pressen har den offentliga diskus-1s sionen at valfrågan, i hvad den rörer hufvudstaden, nu också på allvar börjat. Bland ans nat ha det konservativa och protektionistiska 1 partiets ledare i Dagligt Allehanda redan skickat fram några lätta förtrupper för att till en början gifva eld på nägra af den liberala sidans mest framstående kandidater, om hvilka denna sidas flesta frastioner synas mest ense. 8 Att statsrådet Gripenstedts kandidatur ? skulle blifva reformfiendernas och protektionisternas organ en nagel i ögat, ha vi alltid förutsett. Tillsvidare har D. A. dock icke något annat att mot. detsamma anmärka, ån att tidningen icke kan finna något skäl hvarför ett statsråd, som för sjuklighet måst lemna sin plats, skall besväras med det tunga riksdagsmannakallet.? D. A:s omsorg om frih. Gripenstedts helsa är visst mycket vacker, ja nästan rörande; men valmännen lära nog inse, att det är! någon skilnad mellan chefskapet för ett af de vigtigaste och arbetsammaste stats departementerna och deltagandet, under endast en tredjedel hvarje år, i riksdagens f arbeten. Såsom statsråd hade frih. Gripenstedt haft till åliggande att egna icke ringa uppmärksamhet äfven åt riksdagsarbetena och han hade säkert nödgats i dem ganska verksamt deltaga, helst sedan statsrådets ledamöter numera ega säte i båda kamrar :e. Att han funnit sig böra söka befrielse från det tyngsta af dessa dubbla åligganden, i utgör icke något bevis, att han icke vill och kan åtaga sig det andra, mindre betungande. t Man torde föröfrigt med trygghet kunna öfverlemna åt frih. Gripenstedt sjelf att be? döma när han bör helt och hållet draga sig tillbaka från det offentliga lifvet. Då han L anser tidpunkten dertill inne, nedlägger han utan tvifvel sitt mandat såsom riksdagsman, likasom han redan nedlagt sitt embete såsom finansminister; men intilldess hoppas vi och tro, att det alltid skall finnas någon valkorporation i landet, som bereder plats i den svenska riksförsamlingen åt Sverges för närvarande utan all jemförelse första parlamentariska förmåga, och vi hålla oss temligen förvissade, att hufvudstadens valmän icke gerna vilja afstå åt någonannan ? äran att utsc frih. Gripenstedt till sitt h ombud, huru mycket än reformfienderna i D. ÅA, innan fredagen kunna komma att a dvndra emot honom, i Bland sina allmänna grunder?, som D. k A. uppställer till valmännens efterrättelse, : k — HH s DD mÅM D ss Onos shesre I märka vi äfven den, att tjenstgörande: ex-? peditionschefer icke äro lämpliga till representanter, ty ingen embetsman — förmenas det — är mera beroende af regeringen än expeditionschefen. D. A. låtsar här göra S sig okunnig om, att den expeditionschef, om hvilken här är fråga, nemligen kommendörkapten Adlersparre, är en man med såls skarpt utpräglade åsigter i de ämnen, som e tillhöra det statsdepartement der han är anställd, samt dertill en man med så bestämd karakter och så beslutsamt väsen, att han si säkerligen icke en dag längre skulle bi-k behålla sin expeditionschefsbefattning, om l få det system, till hvars befrämjande han medverkat, skulle af regeringen öfvergifvas. Gilla valmännen det system, som regeriny, gen för närvarande fullföljer med hänseenf de till sjöförsvaret, och som i korthet sagdt går derpå ut, att skaffa oss ett efter våra krafter afpassadt, fullt verksamt sjöoch kustoi försvar, i stället för en; landets must och 2 märg utsugande, obäklig apparat, som vi h icke ha förmåga att hålla i användbart skick, — gilla, säga vi, valmännen detta system, t så böra de önska se det så väl och så tal), rikt representeradt på riksdagen som möji ligt, och detta blefve så mycket angelägnare om en systemförändring hos regeringen då skulle från hans befattning aflägsna den för detsamma verkande expeditionschefen. Om en expeditionschef, som icke blott är sin departementschefs skrifvarebiträde, utan sjelf S! en politisk personlighet, gäller i detta 3all)il alldeles detsamma som om ministrar, hvilka M verkligen representera ett bestämdt rege-nt ringssystem: de valmän, som gilla syståmet, NG böra bereda dem tillfälle att verka för det) be samma äfven inom representationen, såvälno medan de sjelfva tillämpa det i regeringen, el som äfven och isynnerhet om de skulle aflägsnas från regeringen af andra åsigters anhängare. Talet om embetsmän, som äro fö beroende af regeringen?, kan vara på sin let lats då det gäller sådana embetsmän,va vilka, såsom t. ex. landshöfdingarne, äro ! til oförhindrade att bibehålla sin befattning äf-)N) ven vid inträdande systemförändrivgar ien regeringen och hvilkas beroende ställning vil gör det för dem ganska svårt att uppträda ta; mot regeringens förslag, regeringen må nu vä vara hurudan som helst. läg Till Allehandas ?grunder? hör äfven, attde ingen bör tagas från en befattning, der sti nan kan gp nytta och möjligen icke erbli sättas?. Det är ganska öfverraskande attsa! röra detta yrkande från ett håll, der så lär nycket talats om, att i representationen tea Y-pre Fong FORA y SS Sa VN. DE NIE ST JO SER. ORD. SAPA. V OSP fr