Aftonbladet – 8 september 1866, sida 2

— ooo nå, det tjenar till ingenting att tala derom — det är för sent nu, som han också sade. en låt mig aldrig höra den hexans namn mera! Och bli ej ond på mig för det, barn. Jag vet att ni håller af henne; men om ni vill tro en gammal mans ord, så går ni upp mot ett tjog sådana som hon. Jag önskar att unga män ville tänka på samma sätt, tillade han halfhögt, i det han gick till serveringsbordet för att skära skinkan, under det Molly tillagade tået, under tystnad och med Bårdt klappande hjerta. Det var endast med största möda Molly kunde återhålla sina tårar. Hon kande att hon befann sig i en alldeles falsk ställving här i detta hus, som förut varit henne ett hem. Då hon tänkte på mrs Goodenoughs anmärkningar och på squirens ord, byiika för henne inneburo att den sednare föreslait Roger att gifta sig med henne och att oger afelagit detta, var hon gladare än med ord kunde uttalas öfver att samma dag få fara hem. Ännu innan hon hunnit fullkomligt lugna sig, inträdde Roger. Han säg straxt att något hade oroat eller bedröfvat Molly, och kände med saknad att il 2 broderliga vänskape ej mer egde d 7 t han sig att du ja sina Allt hvad han under dessa omständigheter kunde göra var att lätsa som han ingenting märkte och att så obesväradt som möjligt begynna ettsamtal. Detta föreföll honom dock svårt, men han lyckades emellertid att någorlunda underlätta hennes bemödande att lugna sig, tills Aim6e slutligen kom ned, (Forts.)