Aftonbladet – 8 september 1866, sida 2

Det var visst Aime som en dag föreslog en utflygt för att samla nötter, en annan ag fick lille Osborne det stora nöjet att eltaga i en frukost ?i det gröna, en tredje ag var det ännu något annat enkelt nöje — men egentligen var det Roger som anordnade allt detta så som han visste det mest skulle roa Molly. Men för henne syntes han blott vara den viltige befordraren af Aimites planer. Den för Mollys besök bestämda verkan var nästan tilländalupen, då squiren en morgon fann Roger sittande i det gåmla biblioteket med en bok framför sig, men så fördjupad i tankar att han ej märkte sin fars inträde i rummet förrän denne stod framför honom. Jag tänkte just att jag skulle finna dig här, min gosse! Vi skola nog reparera upp det här gamla rummet före vintern; jag ser att här är din rätta plats i alla fall; men nu ville jag gerna att du komme med mig för att se på ett fält som jag tänker lägga igen med gräs. Du behöfver just komma ut och få litet frisk luft, du blir så blek och eländig genom att hänga öfver dessa eviga böcker, böcker, böcker. Det finnsuingenting som-så lätt sjjäl helsan ur d: d d ippmaningen och tan att säga något omtalade fältet, då ben t och oförmo ladt utbrast: Min far, ni har väl ej glömt att jag i nästa månad reser till Kap? För min skull är det ej värdt att reparera biblioteket. Jag blir borta hela vintern.? Kan du ej slippa ifrån det der, Roger? Jag trodde att du glömt bort alltsammans.? Det var föga sannolikt, sade Roger, småleende, ck in