Aftonbladet – 8 september 1866, sida 2

?Ja, han är mycket god, sade Molly; Pjag har kännt honom länge nog för att veta det.? Men du finner honom icke angenäm kanske? Ja, han är visst mycket olik hvad min dyrbare make var, och du kände ju honom också. Ack, berätta mig än en gång om den tid då hans mor lefde, då du först lärde känna honom ! Molly höll mycket af Aimeå; då den sednare var befriad från det tvång svärfadrens närvaro ålade henne, var hon särdeles intagande och behaglig; men medvetande om sin osäkra ställning i squirens hus, var hon mot honom nästn frånstötande, och han också var föga bättre mot henne. Roger och Molly hade långa öfverläggningar om bästa sättet att närma dessa båda till hvarandra. Så länge de talade om detta ämne, uttryckte hon sig alltid på det lugna, förståndiga sätt som utmärkte bennes far, och som hon hade i arf af honom, men så snart som talet tog en annan vändning, återtog hon sin stela förbehållsamhet. Det var henne mycket svårt att bibehålla denna, isynnverhet då hon ett par gånger bemärkte att det plågade honom: vid dylika tillfällen skyndade hon bort, in i sitti eget rum och utb årar, önskande att hennes besök Hamley aldrig blifvit af, att hon åter voro hemma i det lugna Hollingford. Åter förändrades hennes sinne och hon tyckte sig vilja qvarhålla de flyende timmarnes glädje och lycka. Ty henne ovetande ansträngde Roger hela sin uppfinningsförmåga för att göra hennes vistelse angenäm. Men han vill ej framträda som upphofsmannen för de ffjå planer som uppgjordes för dagen; ty nl att han på ett eller annat sätt förlo; jen plats han förut egt i hennes aktning och tillgifvenhet.