Aftonbladet – 7 september 1866, sida 2

om aftonen midt ibland alla hans vänner och slägtingar. Och det var min första bröllopsfärd. Andra gången förstod ja bättre att uppskatta mitt värde som bru och tyckte att nu eller aldrig skulle jag se London. Men det ansågs grufligt slösaktigt att resa så långt och kasta bort så mycket penningar, ehuru Jerry icke lemnade litet efter sig. Men nu reser ett sånt der ungherrskap till Paris och tänker litet eller intet på kostnaden och det är godt om ej ordspråket sannas, att den som slösar med mycket får bushålla med litet, innan han dör. Emellertid är det roligt att höra att det blir något gjordt för miss Molly också. Det är visst goda utsigter, fast kanske ej hvad jag skulle önska för min Anna-Maria här, men tiderna äro som sagdt bra förändrade sedan min ungdom. FEMTIONIONDE KAPITLET. Molly Gibson vid Hamley Hall. Bröllopskakan och vinet inbars nu och derigenom gjordes för en stund slut på samtalet. Men mrs Goodenoughs ord ringde i Mollys öron och hon kunde ej låta bli att försöka uttyda meningen deraf. Och derom skulle hon ej heller länge lemnas-i ovisshet. Strax efter det mrs Goodenough gått bad mrs Gibson Molly sätta bart brickan med vinet och kakorna på ett litet bord nära det öppna fönstret, och just förbi detta fönster skulle de främmande gå för att komma ut på gaten. Molly hörde tydligt hura mrs Goodenough sade till sin dotterdotter. Den der mrs Gibson är slug, hon! Hur lätt kan ej mr Roger Hamley ti I sluts blifva fideikommissarie och så skickar hon Molly dit —4 Något mera hörde hon ej, men hon kunde