Aftonbladet – 7 september 1866, sida 2

genom beröfva mig ett barn som är så godt som min egen dotter, så misstager ni er helt ch hållet. Och jag ber er vara så god ych påminna er att jag är den sista person i verlden som skulle tänka på att uppgöra oiftermål. — Cyntia gjorde mr Hendersons bekantskap i London hos sin onkel. aJa, jag tyckte väl att hennes kusin var bra ofta sjuk och behöfde hennes sällskap, och ni ville så gerna att hon skulle vara till någon nytta der! Jag säger visst icke att sådant är orätt af en mor. Jag vill bara tala litet godt för miss Molly, jag. CMycken tack, mrs Goodenough, sade Molly, halft ond,halft skrattande. När jag bar lust att gifta mig skall jag ej besvära mamma dermed. Jag skall se mig omkring sjelf. Molly börjar blifva så omtyckt öfverallt, att jag ej vet huru vi skola få behålla henne hemmaX4, sade mrs Gibson. Jag saknar henne grufligt, men som jag sade till mr Gibson, ungt folk bör få roa sig och bör få se litet af verlden. Det var mycket fördelaktigt för henne att få vara vid Towers, då så många utmärkta och snillrika personer befunno sig der. Jag kan redan märka en stor förändring i hennes: samtalston, en upphöjdhet i tankar och åsigter liksom i valet af talämnen. Oeh nu skall hon fara till Hamley Hall. Jag försäkrar er att jag känner mig helt stolt öfver min dotter, när jag ser hur eftersökt hon är. Och min andra dotter — min Cyntia, skrifver sådana förtjusande bref från Paris.4 CTiderna äro bra förändrade sedan min ungdom, sade mrs Goodenough. Då jag ifte mig första gången åkte han och jag i postvagn till hans föräldrar, en tjugo mil bört, eller så, och der satte vi oss till bords