Aftonbladet – 7 september 1866, sida 2

NNE Ars alade sig annat än i stickord å ömse sidor. Denna gång började mrs Goodenough strien: Nå, mrs Gibson, jag får väl lyckönska er till miss Cyntias giftermål, förmodar jag; jag skulle beklaga somliga mödrars förlust af en enda dotter, men ni är ej af den sorten, kan jag förstå.? QÖviss om hvilken sorts? mödrar det skulle vara mest hedrande att tillhöra, visste mrs Gibson knappt hvad hon skulle svara, Den kära Cyntia! sade hon. Man kan ej annat än glädja sig öfver hennes lycka! Och likväl —? hon afslutade meningen med en suck. Ja, jag förstår er tanke. Den flickan skulle aldrig blifvit utan kurtisörer, ty för att säga sanningen, så var hon verkligen den vackraste flicka jag i mitt lif har sett. Men så mycket bättre behöfde hon säker ledning. Jag åtminstone är hjertans glad åt att hon gjorde ett så godt arti.. Folk påstår att mr Henderson bar ed rätt vacker enskild förmögenhet, utom hvad han tjenar på sin juridik. Cyntie behöfver visst ej frukta att sakna. något af denna verldens goda!? sade mrs Gibson med mycken värdighet, Godt, godt! Hon var alltid min gunstling, miss Cyntia, och som jag nyss sade åt min dotterdotter der —X den gamla frun åtföljdes nemligen af en ung flicka som ifrigt spanade efter den väntade undfägnaden af vin och bröllopskaka — jag var aldrig af dem som klandrade henne och sade att hon var kokett och nyckfull. Det gläder mijg att höra att hon fått det så bra. Och pu förmodar jeg ni tänker på att göra något för miss olly också? sOm ni menar att jag skall göra något för att påskynda hennes giftermål och der