Aftonbladet – 6 september 1866, sida 2

alat BIS SaASVI MCA prOtCRKLORISUSR dh nan hade väntat. Hvar och en som det ingaste känner förhållandena vet, att frih. sripenstedts afskedstagande varit så defioiivt som möjligt och framkalladt af hans örsvagade helsa, som gjorde det omöjligt ör honom att handhafva så ansträngande rbetev, som de, hvilka åtlölja fioansminitersportföljen. Detta hindrar emellertid cke N. D. Allehanda att förutsätta, att det wela tiden varit ämnadt att frih. Gripenstedt ter skulle ingått i konseljen, men att lenva plan blifvit omintetgjord genom reultaterna af valen till andra kammaren. Att br Logercerantz icke hyllar några proektionistiska åsigter, vet D. Aitehanda mer in väl; eljest skulle bladet minsann icke öra så sura miner åt en man, hvilkers edbarhet, kraftfullhet, goda hufvud och arbetsförmåga det icke kan förneka. Afven ar v. Ehrenbeims framstående egenskaper måste D. A. erkänna, men kan icke afhålla sig att äfven i afseende på honom se luft ät sitt hjertas känslor mot regeringens liberala tendenser genom utropet: Phan har i alla afseenden varit systements (rognaste tjenare och har derför nu mottavit belöningen — —?. Vi tro att D. Allehanda skulle varit lika missnöjdt med hvilka som helst andra personer, hvilkas inträde i en ministår sådan som den närvsrande skulle varit en rimlighet och möjlighet. D. A. skulie aldrig kunnat bli belåtet med någontisg mindre än en sådan ministårförändring, hvarigenom riksarkivarien Nordström blefve finansminister och advokatfiskalen Rydqvist konsultativt statsråd! Hvad angår andra kammarens protektionistiska fysionomi, så är det temligen afsjordt att densamma endast existerar i D. Allehandas inbillning. Hvad D. Allehanda och dess vänner egentligen åtrå, ett protektionistiskt tillbakagäende till fördel för vissa fabriksintressen, kan vid de närmast kommande riksdagarne allsicke ifrågakomma, till följd af den med Frankrike afslutade handelstraktaten. Hvad åter beträffar det antal af mindre jordbrukare som blifvit invalda i andra kammaren, så är det först och främst temligen väl kändt, att en god del af dem ullsicke äro för tullar å lifsmedel och de återstående komma i andra kammaren i en helt annan ställning, få en helt annan tillgång på upplysningar, en helt annan utredning af sakförhållandena, än den de kunde erhälla i f. d. bondeståndet. Vi tro att D. Allehanda bygger alltför mycket på den omständigheten, att kongl. sekreteraren E. Key och frih. D. Schulizenheim blifvit invalda i andra kammaren. Den förres svassande floskler och den sednares pajezzoartade gascognader skola nog i en kammare sådan som denna bli reducerade till sin rätta halt och betydelse. Hvad som dock mer än något snoat gjort att N. D. Allehanda alldeles förlorat contenancen är den omständigheten att hr A. O. Wallenberg blifvit vald till representant för hufvudstaden i första kammaren. Det värda blade: förklarar, att detta vrl skall framkalla indignation öfver hela landet?; men vi tro, att det skulle komma sanningen närmare om det sade, att valet väckt oerhörd indignation — på Allehanda-byråen. Fåfängt har D. A. med allo flit sökt begagna sig af en tillfällig uppbrusniog hos G. H. o. 5. T., som fällde ett hårdt omdöme utan sakkännedom och utan försök att åstadkomma en verklig bevisning; fåfängt bar D. A. fortsatt med kalomnier, oaktadt den fullständigaste motbevisning, som ådagalagt att ingen skugga till följa af de framdragna enskilda affärerna vidlåder hr W. Vi tro till och med att dessa ogrannlaga angrepp hos tänkande menniskor framkallat så mycken indignation, att kanske just af denna anledning mer än en af hufvudstadens stadsfullmäktige beslutit sig för att rösta på hr Wallenberg. Emellertid är det ganska roligt att se, huru D. A., just då hon vill nedsätta hr Wallenberg och göra bonom till föremål för indignation, i samma andedrag tillmäter honom en utomordentlig betydelse. Han har nemligen — heter det — varit rädgifvare åt den afgångne finansministern och den nye finansministern skall förmodligen äfven rådfråga hozom. D. A. yttrar sig här om fö hällanden, om hvilka vi iogenting känna och i afseende på hvilka vi allsicke veta, huru pass väl underrättad D. A. kan vara, Men redan sjelfva D! Allehandas uppgift synes åtminstone vittna derom att D. A. har mycket stora föreställningar om hr Wallenbergs kapacitet och inflytande. Skola vi uttala en mening i detta fall, så betvifla vi ganska mycket, att hr Wallenberg hvarken varit erbjuden eller påtagit sig något slags kall af extra rådgifvare; men vi tro att det är till en stor förmån för det allmänna, att ea plats inom representationen för en tidrymd af nio år blifvit försäkrad åt en man, som till följd af sin energiska natur uppträder i allmänna frågor så bestämdt och utan smärre konsiderationer, att han ovilkorligt måste äsamka sig mycken enskild fiendskap. Hvad angår D. A:s i sammanhang med de öfriga utbrotten af dåligt lynne gjorda utfall mot bankerna, torde det bli godt tillfälle att före början af riksdagen belysa det ämnet. D. A., som af gammal: har den vanan att söka bundsförvandter hos lidelserna, vet mycket väl, att itider af penningbrist äro alla som lida deraf missbelåtua och böjda att vända sin ovilja mot allt, som man kan inbilla dem innebära anledning dervtill, fålunda naturligtvis i främsta rummet mot bankerna. Det skulle emeliertid vara högst intressant, om D. Allehandas ekonomer en säng ville mera positivt gripa sig an med att visa, hurudani det bankväsende skall vara beskaffadt, som för all framtid skall kunna förekomma penningbrist. Regeringen. — Posttidningen för i går afton meddelar följande K. M:ts kungörelse, angående den under konungens resa till södra delarne af riket tillförordnade regering: Vi CARL, etc., göre veterligt: attsom Vi, med len Höägstes histånd i maorson företagca en resa