Aftonbladet – 5 september 1866, sida 2

Nå, fikar du efter en artighet, så farväl. Mea kom ihåg hvad jag sagt när min spådom slår in. — Eller låt oss hålla vad, och den som vinner skall använda penningar till en present åt honom eller henne. Lord Hollingford kom ihåg sin systers ord redan följande dag, då han hörde Roger vid afskedet säga till Molly: CJag får då helsa min far och säga att ni kommer till Hamley i nästa vecka? Ni kan ej tro hvad det skall glädja honom!4 Glädja oss, var han nära att säga, men han insåg att det vor2 bäst att låta Mollys löfte om ett besök anses endast gälla hans far. Ett par dagar sednare återvände Molly också hem; hon var helt förundrad öfver att finna afskedet från den grefliga femiljen nästan påkostande. Men så var det dock och det icke utan orsak. Under sin vistelse på Towers hade hennes helsa blifvit stärkt, tiden hade förflutit angenämt och slutligen hade ett lätt skimmer af hoppets morgonrodnad oförmärkt bredt sig öfver framtiden, ehbura hon icke ens för sig sjelf erkände eller ens förstod detta hopp. Det var ej underligt derföre att doktorn blef förundrad öfver hennes friska utseende liksom ms Gibson öfver hennes nyförvärfvade elegans och behag. cAh, Molly4, sade hon, det är verkligen förundransvärdt af huru stor nytta godt sällskap är för en urg flicka. Blott åtta dagars umgänge med: sådana personer som dem man träffar vid Towers, är, som en person af hög rang — jag minns icke vem — en gäng sade, ?i sig sjelf en bildningens skolas. Du är dig verkligen olik — det är något hos dig — ett visst je ne sais quoji — som genast skulle säga mig att du deltagit i det aristokratiska sällskapslif