Aftonbladet – 5 september 1866, sida 2

drig mer skulle kanna betrakta den mörk skäggige, ryktbare mannen på samma sät som fordom, men nu gjorde hon det och det var bra roligt. Denna afton gafs doch intet tillfälle att förnya det afbrutna sam talet. Molly for ut och åkte i en stor vagn i sällskap med tre gamla fröknar, men hor tröstade sig med att vid middagsbordet få åter se hovom, liksom också följande da gör ty han skulle ej resa förrän måndagen öndagsaftonen, en stund förrän middager serverades, hade man samlat sig på gräs lanen utanför huset och då sällskapet de ade sig i grupper fann Roger tillfälle at länge ostörd få samtala med Molly. Har talade mycket om sin svägerska och henne: ställning i hans fars hus. Gossen, den lille Osborne, var det band som förenade squi ren och hans sonhustru, men tillika et tvistefrö mellan dem, då båda täflade om hans tillgifvenhet; För att göra detta klar för Molly behöfdes många små berättelse och beskrifningar, och både hön och Röger blefvo snart så fördjupade i ämnet, att de glömde allt annat der de spatserade up; och ned i den skuggiga allen. Lady Har. riet skilde sig från den grupp der hondyss skrattat och skämtat och uppsökte lord Hollingford, som ensam gick omkring. Hon tog förtroligt hans arm med sjelfsvåldet hos en yngsta syster, som tillika var hans gunstling, oc 1-sade: STror du ej att din förträfflige unge herre och min lilla favorit derborta, hålla på att upptäcka hvarandras utmärkta egenskaper? Han hade ej iakttagit dem, så som hon och sade blott: Hvad menar du? 8e dit bort i allen — hvilka äro de der båda? SMr Hamley och — är det icke miss Gib