Aftonbladet – 4 september 1866, sida 2

De första valen till den nya riksdagens första kammare hafva nu försiggått. Stockholms stadsfullmäktige utförde i går afton det dem lemnade nppdrag, att tillsätta fyra medlemmar i den afdelning af riksförsamlingen, som enligt den nya riksdagsordningens anda och syfte skall innesluta den mera mognade erfarenheten och derigenom bilda det mera konservativa elementet inom folkrepresentationen. Af redogörelsen för stadsfullmäktiges sammanträde erfar läsaren, att en ganska stor majoritet inom denna församling hade förenat sig om ire af de män, på hvilka valet föll, och att endast med afseende å den fjerde platsen någon egentlig valstrid egt rum, ehuru dock resultatet blef dena icke obetydliga majvriteten af 11 röster för det segrande partiet. Hela landet skall säkerligen med tillfredsställelse helsa Stockholms stadsfullmäktiges åtgärd, att göra till riksdagsman för den främsta valförsamlingen i landet den man, som knutit sitt namn oskiljaktigt fast vid den representationsform, hvars första tilllämpning nu förestår. Det är visserligen sannt, att frih. De Geer för närvarande såsom medlem af konungens räd eger att deltaga i riksförsamlingens öfverläggningar, men denna 1ättighet fortfar endast så länge han bekläder sitt nu innehafvande embete, hvaremot han genom stadsfullmåktiges val blifvit försäkrad om att kunna under nio på hvarandra följande lagtima riksdagar med sitt ord och med sin röst deltaga i den nya representationens förhandlingar och beslut. Det är just under denna period som landet skall göras förtroget med den nya ordningen, hvars förnämsta upphofsman dervid icke borde eaknas bland dem, som skola tillämpa densamma och söka att göra den för -fäderneslandet välsignelsebringande. Skulle man afhålla sig ifrån att till representanter välja de män, som äro framför andra omfatiade med nationens förtroende, och landets största parlamentariska förmågor, endast derföre att de för ögonblicket ha en plats i konungens rådkammare, så utsatte man sig för att de i händelee af en ministerförändring stode alldeles utanför allt deltagande i representationens arbeten. Deremot hafva vi hyst och hysa fort:arande betänkligheter mot inväljandet i representationen af konungens befallningshafvande, och detta icke blott emedan de derigenora sina vigtiga embeten, utan äfven emedan de stå i sådant förbållande till regeringen, att de svårligen kunna intaga en fullt sjelfständig ställniog såsom representanter. Öiverståthållaren i Stockholm har för öfrigt måhända mindre ön de ardra konungens befallnigshafvande tid öfrig att egna åt representantkallets trägnare utöfning, och den omedelbara beröring, hvari hans embete ställer honom till konungen personligen, gör han3 förhållande till regeringen och dess förslag särdeles ömtåligt. Det år således med afseende på hans embetsställning, som vi skulle kunnat önska att frih. Bildt icke blifvit vald. Afse vi åter fråa denna, hafva vi så mycke. mindre att mot valet erinra, som, såvidt vi känna frih. Bildts åsigter i flera vigtiga samhällsfrågor, vi tro oss veta, alt de öfverensstämma med dem vi förfäkta, och särskildt veta vi bestämdt att detta är fallet på handelslagstiftningens område. Just der är det deremot, som vi torde Iskilja oss från den tredje i ordningen bland Ide af stadsfullmäktige valda riksdagsmännen. Vi tro oss veta att hr Schartau, sjelf T förläggare för åtskilliga större fabriker, temligen afgjordt hyllar skyddssystemet. Hans varsamhet i fråga om nya företag och för: 3leg ger honom troligen äfven i allmänhet någon lutning åt den konservativa sidan. Men då denna skall hafva siva målsmän hufvudsakligen i den första kammaren, finna vi det ganska förklarligt att stadsfullmäkItige, på samma gång söm de valde tre riksdagsmän af bestämdt liberal färg, ansågo sig böra bereda plats i första kammaren äfven åt en i viss mån konservativ representent. Hr Schartau har för öfrigt varit så länge aflägspad från det politiska lifvet, att vi icke drista med visshet säga, hvilken hållning han torde komma att intaga i hända visa sig, att ban aflägsnat sig mindre än man måhända förmodar från de sundsatser han hyllade i sin tidigare mennaålder, då han kämpade vid Thore Petres sida i det pånyttiödda borgareståndet. Det tro vi oss med visshet .eta, att han fortfarande skall påyrka sparsamhet med statens medel, och då han i slla händelser måste valet betraktas såsom i flera afseen den godt. Troligen hafva också stadsfullmäktige, innan de gåfvo honom sina röster, anser sin helsa tillåta honom att mottaga representantkallet, ehuru han för ett år sedan nödgades afsäga sig detsamma på grund af sin framskridna ålder, rörande hvilken omständighet vi nyligen erinrade såsom det skäl, på grund hvaraf vi trodde honom icke kunna nu ifrågakomma. gen stadsfullmäktige beredt plats inom första kammaren åt en af framåtskridandets mest insigtsrika och talangfulla förkämpar inom den gamla representationen. I finansiella och statsekonomiska ämnen torde få, om ens någon, här i landet ega den klara blick och det sunda omdöme som han, och dessa egenskaper skola säkert ofta tagasi anspråk Wallenberg fått en ytterligare och måhända väl behöflig målsman i första kammaren. Afse vi från den principielia invändning kunna vi icke annat än anse hufvudstaden blifva genom de af stadsfullmäktige utsedda riksdagsmännen värdigt representerad. Då valen till öfre kommaren inom få dagar skola ega rum öfver allt i landet, upprepa vi vår erinran om det föga lämpliga uti att, annat än undantagsvis och då af Genom hr Wallenbergs val hafva slutliinom den nya riksförsamlingen. En klokl sparsamhet med statsmedel! har också i hr vi finna oss böra göra mos frih. Bildts val, alldeles speciella och mycket talande skäl, Ean AR AR skola ryckas bort en tredjedel hvarje är från ). rent politiska frågor, och det skall måär: en man af heder och en fast karakter: förvissat sig om, att br Schartau pumera