Aftonbladet – 3 september 1866, sida 3

af ger skarpskytteförening. Den af H. K. H. prins Oscar förärade pokal, som utgjorde 5:te priset, var ett för utställningen Tiörfärdigadt särdeles vackert arbete af juveleraren Pettersson härstädes. Sjelfva skålen har formen af en afskuren spetsgranat, I hvilande på spetsen i ett af en förgylld lagerkrans sammanhållet gevärskoppel, stående d på en uppsats, tillsammans med hvilken det bildar pokalens fot. Det sjette, af frih. J. Liljenerantz skänkta priset var en större okal i enkel smakfull stil, förfärdigad å öllenborgska etablissementet, 0. 8. V. Sedan prisutdelningen blifvit afslutad, formerades bataljonerna på öppen kolonn och defilerade för prisutdelaren, hvarefter kåren återvände till staden och upplöste sig på Carl XII:s torg. En ofantlig menniskomassa åskådade prisutdelningen, dels på alla sidor omgifvande den af karpskyttebataljonerna bildade stora fyrkanten, dels beklädande sluttningen af Fogelbacken; och skådespelet i sin helhet erbjöd en den vackraste anblick, belyst såsom det var af en strålande sommarsol. På aftonen var en festlighet anordnad å Blå Porten, till hvilken Stockholmsföreningens medlemmar inbjudit prisutdelaren och de främmande skarpskyttarne. Man samlades straxt efter kl. 7 i den vackra trädgården, der 1:sta bataljonens musikkår spelade. Omkring kl. 8 gafs signal till inryckning?, och man tågade nu arm i arm upp i festvåningen, der aftonmåltid var ordnad och der 9:de kompaniets musikkår utförde taffelmusik. Gästerna välkomnades här å Stockholmsföreningens vägnar af kommendör Egerström. Efter måltidens slut föreslog Stockholmskårens öfverbefälhafvare, majoren grefve Adlersparre, konungens skål, som beledsagades af folksången och lifliga hurrarop. — Chefen för första bataljonen, kapten Ekman, föreslog en skål för prisutdelaren, erinrande om det varma intresse general Reuterskjöld städse visat skarpskytterörelsen. Generalen svarade i ett längre föredrag, i hvilket han antydde sina åsigter om vilkoren för att skarpskytteföreningarne må kunna uppfylla sin bestämmelse. — Chefen för andra bataljonen, kaptenen frih. Liljeneranz, föreslog en skål för Norge och det broderfolk, med hvilket vi skola kämpa tillsammsns, om nordens sjelfständighet hotas. — Chefen för 5:te kompaniet, . litteratören Ekgren, proponerade skålen för de främmande skarpskyttarne, häntydande dervid på behofvet och gagnet af en enig samverkan mellan skarpskytteföreningarne i riket och frambärande till landsortsskarpskyttarne Stockholmsföreningens tacksamhet för den beredvillighet, med hvilken de efterkommit den inbjudning till en gemensam täflingsskjutning, som Stockholmsföreningen utfärdat såsom ett inledande steg till större svenska skyttefester. — Korporalen vid 1:sta kompaniet, handlanden Rising, föreslog pristagarnes skål, och chefen för 12:te kompaniet, doktor Meijerberg, en skål för dem, som till föreningen förärat priser, finnande tal. i den frikostighet, som å deras sida gifvit sig tillkänna, ett bevis på den lyckliga förändring i skarpskytterörelsens ställning till allmänheten, hvilken inträdt numera, i jemförelse med hvad som var förhållandet vid denna rörelses början, då den hade att kämpa mot rätt mycken misstro och oginhet. Tal. fann för öfrigt tillfälle att uttala några med lifligaste bifall helsade åsigter om vilkoren för bevarandet af den medborgerliga och fosterländska andan hos nationen. — Chefen för 6:te kompaniet, fabrikören Almström, föreslog slutligen en skål för styrelsens ordförande kommendör Egerström och föreningens öfverbefälhafvare major Adlersparre. En stark kör utförde under aftonens lopp flere sånger, omvexlande med instrumentalmusiken från läktaren. Kl. var något efter 10, då den glada och angenäma festen slöts.