Aftonbladet – 3 september 1866, sida 3

ögonblicket vara kommet att afskudda sig sitt ok och de förenade sig med polackarne, åt hvilka de lofvade skaffa lifsmedel och hästar. Ryssarne utsände nu militär-detachementer för att qväfva resningen, men vid Selenga kom det till en blodig sammans stötning, i hvilken ryssarne lågo under och insurgenterna erhöllo flera kanoner och ammunition såsom byte. Landets guvernör samlade då alla disponibla trupper och ryckte med dem fram från två håll mot insurgentskarorna. Då polackarne märkte att de råkat mellan två eldar, ändrade de marschplan och gingo mot kinesiska gränsen. Enligt Czas är resningen alldeles icke besegrad, utan sprider sig allt mera. TURKIET. Rörande orsakerna till resningen på Kandia erfar man nu följande enskildheter: I Maj månad i år egde ett stort folkmöte rum i närheten af Canea. Härsamlades den kristnå befolkningen från alla kanter af ön eller skickade åtminstone sina representanter dit. Något formligt tillstånd att hålla mötet hade visserligen ej erhållits, men myndigheterna tyckas ha tolererat det. . Grekerne infunno sig obeväpnade-och yttrade sig med stor hofsamhet om sina angelägenheter. Icke den ringaste oordning föreföll. De församlade valde en komit med 25 medlemmar, till hvilken sedermera slöto sig delegerade från alla trakter af ön, och denna komite insände en böneskrift till sultanen och till guvernören på ön, Ismael Pascha, i hvilken skrift kandierna anhöllo om att bli befriade från några pålagor och tillika beklagade sig öfver öns dåliga styrelse, klagomål som hvarken voro nya eller ogrundade. Sedan 1841, då ön åter kom under Portens herravälde, ha nya pålegor och vilkorlig behandling stått på dagordningen och blott sällan gjorde turkiska regeringen sig det omaket att godtgöra en begången orättvisa. Någon gång gjorde man väl några eftergifter; så i. ex. gick regeringen in på att upprätta provincialråd och att garantera trosfriheten senom lag, men dessa medgifvanden stå blott på papperet och ha aldrig blifvit tillämpade. andierna fingo nytt hopp då Ismail Pascha, som härstammar från kristna, blef utsedd till guvernör. Men detta höpp sick ej i fullbordan, ehuru det ej lär fatats paschan god vilja. Den ofvannämnda vöneskriften blef alldeles icke besvarad och somitn nekade upplösa sig då den dertill inbefalldes af auktoriteterna. Åtskilliga aresteringar blefvo företagna och jäsningen 108 befolkningen nådde en betänklig höjd. iuvernören fann sig då föranlåten att utärda en hotande proklamation, som hade ill följd att upproret brast lös. Amerikanske konsuln i Larnaca på Cypern var blifvit oense med de turkiska myndigweterna på ön, hvilka arresterat en karl, om var i konsulns tjenst och undandragit ig fullgörandet af sin värnepligt. Karlen blef ken n utlemnad igen, men konsuln yrsade på upprättelse, bestående i afsättning f den embetsman som anbefallt arresterinsen, en skrapa åt paschan på ön samt stjernjanerets helsande med 21 skott. Uppfylldes j dessa föreskrifter, hotade konsuln att låta ned amerikanska krigsskepp bombardera ns hamnar. Porten ser i dessa hotelserjoch nspråk en bekräftelse på sin misstanke, att rörenta Staterna söka en förevändning för tt bemägtiga sig en station i Medelbafvet, vilken kunde göra dem samma nytta, som Pngland har af Malta.