Aftonbladet – 3 september 1866, sida 2

Telegrafsabeln mellan Norge ooh Skottland. Rörande denna vigtiga sak, hvarom äfven örhandlades vid det sednaste nationalekoromiska mötet i Stockholm, innehåller Norsk Handelstidende? för den 27 Aug. öljande artikel: SOberoende, snabbhet, prisbillighet? är den lösen, hvarmed inbjudarne framträda inför len norska och svenska affärsverlden och ippmana den att deltaga i företaget. För söpmannen måste det vara hufvudsak att telegrafkorrespondensen vara oberoende af möjliga förvecslingar i kontinentens politiska förhållanden, att vinna en snabbhet, som motsvarar det syfte hvarför man begagnar sig af telegrafen, och en prisbillighet, som tillåter honom att göra sig till regel att meddela sig pr telegraf i hvarje affär, eller vid hvarje tilldragelse som kan inverka på hans affärer. Om de förenade rikenas handelsklass kan uppnå samtliga dessa fördelar genom direkt telegrafförbindelse med Storbritannien, verldshandelns medelpunkt, då blifva förmånerna häraf för hvarje enskild köpman i sanning så stora, att han med hänsyn till sin egen fördel borde deltaga såsom aktieegare, äfven om företaget ej hade utsigt att gifva ränta. Låt oss föreställa oss en affärsman, hvilkens telegrafkorrespondens med England pr år kostar 50 specier efter nuvarande taxor. Med underhafstelegrafen skall han få samma antal telegrammer expedierade för omkring halfva priset, eller låt oss antaga 30 specier, så att åtminstone en ren besparing af 20 specier uppkommer. Redan genom denna direkta penningbesparing skall en aktie — förutsatt att den ej gifvit ränta — betala sig på mindre än tre är. Men härtill kommer för det första visshet om att man i händelse af krig, då det åtminstone för skeppsrederiet är af största vigt att kunna begagna telegrafen, ej är afskuren från förbindelsen med England och nu äfven med Amerika; dernäst är den större snabbheten en fördel, som strax faller i ögonen. Hur mången skeppsredare t. ex. har ej måst nöja sig med en sämre notering i följd af försinkad telegrafkorrespondens eller kanske till och med derföre att han af missförstådd sparsamhet hellre begagnat brefposten. Att denna sista omständighet, nemligen fruktan för det höga telegramportot, har vida mer att betyda än kan ke mång n tror, visar sig allra bäst af telegrafstatistiken. När nemligen, såsom efter Paris-konventionen, telegramportot nedsättes, stiger .tädse telegrammernas antal tal så betydligt, att portonedsättniogen alltid visat sig icke medföra för lust, utan tvärtom ökad vinst. Men denva omständighet innebär ock en borgen, att det ifrågavarande företaget skall blifva rentabeit. Enligt meddelade Upplys: ningar skola nemligen endast de norska telegrammerna till Storbritannien och Irland under de tilländalupna sju månaderna af detta år uppgå till mer än 10,000, deri de om mer än tjugu ord inberäknade, hvadan man, då antalet är i ständigt stigande, med säkerhet kan påräknpa för bela året minst 17,000, och då den svenska telegrafkorrespondensen med Storbritanien måste antagas vara en halt gång till så stor, eller omkring 25,000, misstager man sig näppeligen om man påstår att de förenade rikenas telegrammer endast till