Aftonbladet – 1 september 1866, sida 2

Molly erfara den behagliga förkänslan af återvändande helsa och munterhet — det ungdomliga sinnets fjärilsdans i solskenet och den klara luften, friskare och klarare efter det föregående regnet och stormen. FEMTIOÅTTONDE KAPITLET. Glada förhoppningar och utsigter. Om det icke tröttar er alltför mycket, lilla vännen, så kom ned till middagen; ni får då se de främmande en efter en, i stället för att nödgas helsa på en hel skara främlingar på en gång. Hollingford kommer också. Jag tror nog ni skall finna middagen angenäm.? Molly visade sig således den dagen vid middagsbordet och lärde känna, till utseendet åtminstone, de förnämsta och utmärktaste gästerna. Följande 4 torsdagen, Cyntias bröllopsdag, strålande klar och vacker. Och flera bref från far och mor och syster, väntade Molly vid frukostbordet Hon deltog nu i alla de vanliga måltiderna, ty hvarje dag, hvarje timma nästan ökade hennes krafter, och hon hade ej lust att fortföra med de yanor, hon som sjukling antagit, längre än det behöfdes. Hon såg så mycket friskare ut, att till och med sir Charles anmärkte det till lady Harriet, bch flera af gästerna talade med intresse om den vackra, eleganta och bebagliga flickan. På fredagen skulle några gäster från närmaste grannskapet anlända, hade lady Harriet sagt, men ej nävant deras nemn, så att då Molly den dagen en stund före middagen kom ned i förmaket blef hon ytterligt förundrad att se Roger: Hamley der omgifven af en grupp herrar, hvilka talade ifrigt och tycktes göra honom till föremålet för deras uppmärksamhet. Han hade också sett henne, förlorade i detsamma samtalets tråd, hörde icke rik