Aftonbladet – 31 augusti 1866, sida 2

kaminen i det lilla förmaket.Från dess fönster hade man en vacker och vidsträckt utsigt öfver parken, bakom hvilken tornspiran på kyrkan i Hollingford stack upps synen at denna medförde en behaglig känsla af att ej vara långt från hemmet; Molly blef lemnad ensam här, liggande på soffan, omgifven af nya böcker och tidninar, lyssnande till huru brasan sprakade Och regnet slog emot rutorna, hvilket tillsammans medförde en viss känsla af trefnad, just genom kontrasten mellan vädrets beskaffenhet och den behagliga anordningen inom hus. Parkes höll på att packa upp hennes kappsäck. Lady Harriet hade presenterat Parkes för Molly på följande sätt: 8Se här, Molly, detta är mrs Parkes, den enda person jeg är rädd för. Hon bannar mig, som jag vore ett litet barn, om jag smutsar ned mina klädningar med min pensel och mina färger, och hon tvingar mig att gå till sängs, vär jag vill sitta uppe.? Parkes smålog bistert under dettatal. ?För att nu blifva fri från hennes tyranni, gör jag er till hennes offer. Parkes, regera öfver miss Gibson med jernspira: låt henne äta och dricka, hvila och sofva och kläda sig, såsom ni anser vara bäst och förnuftigast.? Parkes hade begynt sitt regemente med att låta Molly lägga sig på coffan, hvarefter hon hade sagt: cOm ni vill vara god och ge mig era nycklar, miss, så skall jag packa upp. era kläder, och underrätta er när det blir tid för mig att kamma ert hår, innan ni går ned för att deltaga i frukosten. Man ser, att om lady Harriet ibland nyttjade hvardagliga uttryck, så var det icke af Parkes hon lärt det. (Forts.)