STOCEHOLM den 31 Aug. S En tidning i Hamburg berättar, att svensk-(C orske utrikesministern aflåtit en cirkulär-(q lepesch till de förenade rikenas agenter il itlandet, i hvilken dessa anbefallas att in-lt ör de hof, vid hvilka de äro ackrediterade, örklara, att de steg, som preu iogen tagit i strid emot folkrät vetraktas endast såsom faktisk: sar, med afseende å hvilka st egeringen måste förbeh Af många skäl måsie x lenna uppgift är lika ogrunc vilken nyligen förekom i e lad, att vårt kabinett skulle ikiska regeringen en lyck ledning af sjöslaget vid Lizza, och hvilken framkallat en officiös dementi i gårdagens Posttidhing, som förklarar, att vårt kabinett icke lyckönskat någon af de stridande parterna. Vi kunna icke föreställa oss möjligheten deraf, att grefve Manderström nu skulle ha alldeles opåkalladt och onödigtvis kastat en utmaningshandske midt i ansigtet på det triumferande Preussen. Då. England förklarat sig icke ärna företaga den ringaste diplomatiska interventionsåtgärd, icke ens med afseende på Hannover, på hvars tron engelska furstehuset har eventuella arfsanspråk; då Frankrike icke blott gynnat Preussens ätgöranden, utan till och med varit mäklare för den fred, som lemnar Preussen fria bänder att styra och ställa med Nordtyskland så som det bebagar; när slutligen Ryssland förhåller sig alldeles neutralt och passivt i afseende på de pr.ussiska annexionerna; så skulle i sanning en protest från Sverges och Norges sida till förmån för den blinde exkonungen af Hanvover, exkurfursten af Hessen och dynastien Nassau taga sig högst märkvärdigt ut. I bästa fall skulle utan tvifvel hr von Bismarck betrakta det såsom ett dåligt skämt. Men att det icke i något fall skulle vara egvadt att höja vårt anseende och stärka vårt inflytande synes vara temligen ovedersägligt. Preussen har en alltför färsk erfarenhet om hvad vårt kabi netts protester i afseende på åtgöranden, som förklarats beröra våra heligaste intressen?; och i fråge om ingrepp, som ?vi aldrig skulle kunna. med Ingn åse7, na att betyda, då det blir fråga om handling. Då vårt kabinett, enligt de underrättelser och antydningar, som man utifrån kunnat erhålla, på den sednaste tiden varit så tyst och återhållsamt i sin utrikespolitik, att man på allvar kunnat ifrågasättas, om det ens hade någon politik, eå skulle i sanning. ögonblicket vara mindre väl valdt att nu protesterande framträda ur denna tillbakadragna ställning. En klok politik synes under sådana förhållanden göra det till en oafvislig pligt att icke stöta Preussen för hufvudet, utan söka göra svällande sitt inflytande hos denna I makt, för att utverka, att hela det nordliga dånsktalande Slesvig återgifves åt Danmark, hvarigenom och sedan den skandinalvieka nationaliteten fått sin rätt, vägen är banad till en allians emellan Skandinavien och det protestantiska Nordtyskland. Efter all rimlighet måste sålunda det tyska bladets uppgift om den svenska cirkulär: depeschen vara ogrundad. Då emellertic l minnet af den protest, hvarmed grefve I Manderström för sex eller sju år sedar lundfägnade kejsar Napoleon i fråg. om Sa -lvoyen, då detta land efter formligt afträ dande och omröstning af befolkningen in. I förlitvades med Frankrike, skulle vara eg nadt att flerstädes i Europa ge ettslags tro värdighet deråt, så skulle det säkerligen e vara alldeles förspilld möda att genom et halfofficielt meddelande uti Posttidninge skingra de farhågor, som ifrågavarande tid ningsnotis. kan ha framkallat hos en del a ällmänheten. CENTERN k norska Asigter. enirga, att i, som den, : Jan AA förndiddage