flickan också, bara hon lär känna henne så som jag känner henne.? Mollys mod sjönk betyd.igt vid utsigten att nödgas tillbringa en hel vecka på To wers. Sedan sin fars tröllop hade hon j ens sett slottets utsida och hon förföljdes beständigt af minnet af den olyeksdag då hon föll i sömn på Clares säng. Hon var rädd för grefvinnan och var säker på att finna hennes bostad otreflig. Men lady Harriets förslag tycktes emellertid vara den en da möjligheten att lösa den förveckling. hyvarpå hon hela morgonen rubblat och som gjort henne så ledsen. Hon sade ingenting, utan lyssnade blott med darrande läppar. Ack, hvarföre skulle mamsellerna Browning just välja denna tid framför hvarje annan för sitt långa besök -hos miss Hornblowes! Eljest kunde hon varit hos dem och sluppit höra planer uppgöras för sin räkning och bestämmelser tagas om henne, alldeles som om hon yverit ett liflöst ting, som hvarken kunde tänka eller tåla sjelf. Hon skall få det södra, ljusröda rummet bredvid mitt — ni minns väl, Clare? Och toiletträmmet der bredvid skall ordnas till ett nätt litet förmak åt henne, i händelse hon ibland vill vara allena. Parkes skall passa-henne upp och jag är viss på att mr Gibson känner Parkes egenskaper som sjuk sköterska tillräckligt, för att våga anförtro Molly åt hennes vård. Vi skola få mycket främmande som det kan roa henne att se, och då hon blir af med denna förkylning, så skall hon hvar dag åka ut med mig, och jag skall skrifva hvar dag till doktorn, det lofvar jag. Säg mr Gibson allt detta och låt så saken vara afgjord, jag ber er. Jag skall skicka täckvagnen för att hemta henne i morgon klockan elfva. — Och får jag nu