henne till Towers och föra henne. dit samt skrifva dagliga bulletiner till London om hennes helsa, så att hvarken ni eller mr Gibson behöfva vara oroliga öfver henne. Hvad säger ni derom, Clare?? Oh, det går icke anl!? utbrast Molly, ing skulle bara blifva till. besvär. Ingen frågar efter er tanke, lilla barn. Om de som äro äldre och förnuftigare afgöra saken, fär ni finna er deri?, sade fröken och klappade Molly på kinden. Emellertid afvägde mrs Gibson hastigt fördelarne af detta anbud. Åtskilligt talade nemligen också deremot och förnämligast hennes: egen gamla afundsjuka öfver lady Hårriets intresse för Molly. andra sidan vanns derigenom, dels att Maria som kammarjungfru kunde åtfölja henne och Cyntia, dels att slägtingarne i London skulle få en hög tanka om hennes förtrolighet med den grefliga familjen, som blott för hennes skull och för att befria henne från ett bekymmer, bjudit hennes styfdotter till sig, samt slutligen den stora fördel att mr Gibson kunde stanna längre i London, och det var mycket behagligt att under vistandet der häfva en herre att kommendera, helst samma herre var i allo en gentleman, såg bra ut och var väl sedd af hennes förnäme svåger. Fördelarne voro öfvervägande. Så förtjusande! Jag hade aldrig kunnat tänkt mig något bättre och behagligare för den här stackars lilla älsklingen. Så god ni är, fröken Harriet! Men — hvad skall lady Cumnor säga ?? Ni vet att pappas gästfrihet icke har nåa gränsor, och mamma är också aldrig riktigt belåten förrän huset är fullt af främmande. Dessutom håller hon mycket af r och är hjertligt tacksam mot vår gode doktor — och hon skall hålla af den här lilla