Aftonbladet – 30 augusti 1866, sida 2

STOCKHOLM den 30 Aug. ; Med sachsiske ministern von Beusts afsång från den poli.iska skådeplatsen har ett . nelt system blifvit utdömdt och säkerligen ; för lång tid skrinlagdt. Beust var onekli-. gen den mest betydande och talangfulle af le så kallade stortyska? statsmän, hvilka sökte häfda det genom Wienertraktaten af 1815 upprättade förbundet af Psuveräna och ika berättigade furstar? såsom tyska nationens högsta myndighet, för hvilken äfven stormakterna Österrike och Preussen skulle böja sig. Liksom hans vän och själsfrände von der Pfordten, var Beust under tiden närmast efter 1849 strängt reaktionär och fördömde allt som stod i sammfånhang med 1848 års revolutiou (äfven slesvigholsteinska upproret); sednare slog han om i liberal riktning, och var 1863 ej blott d2 tyska turnföreningarnes och den svartrödgyllne fanans varme förespråkare, utan äfven en af österrikiske kejsarens ifrigaste anhängare på furstekongressen i Frankfurt, då det gällde att genomföra en förbundsreforin på federativ grund, för att komma de preussiska enhetsplanerna i förväg. Saken var nemligen att Preussen allt tydligare visat, att det vid förekommande fall icke ville låta förbundsdagens majoritet föreskrifva sig några lagar, utan handla endast i enlighet med sina egna intressen. Striden mellan Preussen och Österrike samt dess förbundstrogva anhängare stod redan på dagordningen och rörde sig fram och tillbaka i förbittrade noter, då konung Fredrik VII:s död plötsligen midt i den rykande tyska rörelsen inkastade en brännande fråga, hvilken alla partier genast med begärlighet kastade sig öfver för att visa sin duktighet och föröka sin makt. Då sakerna stodo på denna punkt, utförde hr Bismarck en högst genialisk manöver, som blef början till hans sednare lyckliga krigiska och diplomatiska operationer; han förstod nemligen att draga Österrike från alliansen med mellanstatrna öfver på sin sida, att förmå det skjuta undan den interventionsoch exekutionslystna förbundsdagen och göra gemensam sak med honom i striden mot Danmark. Preussen satte sig i detta krig i efterhand, liksom sednare i kriget mot Österrike. Då första steget från Österrikes sida skett i strid mot förbundsdagenrs beslut, inträffade i Tyskland en allmän. splittring och förvirring, som blef till stor fördel för Preussen, då Österrike sednare åter ville gör. förbundsrätten gällande för att tvinga sin meddelegare ut ur hertigdömena. Beust stod under hela dansktyska kriget såsom den stränga förbundsrättens? hufvudrepresentant, och det lyckades honom (isynnerhet genom lord Russells tro på nödvändigheten af förbundsdagens deltagande i förhandlingarne) till och med att såsom förbundsdagens ombud vara med om konferenserna i London. Der författade han den bekanta förklaringen af den 28 Maj 1864 om hertigdömenas fullständiga skilsmessa från Danmark under arfprinsen af Augustenburg såsom den bäst berättigade pretendenten?, och hvilken för en kort tid gillades af de tyska stormakterna. Denna enighet blef emellertid af kort varaktighet, ty vid,fredsslutet i Wien afträdde Danmark hertigdömena till de båda stormakrterna utan något afseende på förbundsdagen eller dess skyddsling, arfpretendenten af Augustenburg. BSachsarnes och hannoveranarnes utvisning från Holstein utgjorde första steget till ett fullständigt åsidosättande af förbun-! dets myndighet å Preussens sida; Gastein: traktaten fördröjde den definitiva brytningen mellan Preussen och Österrike ännu ett balfår, tills omsider striden blef oundviklig. Under denna tid var hr Beust outtröttligt verksam för att åstadkomma en allians mellan Österrike och mellanstatern , hvars ändamål skulle vara Preussens förödmjukande och befästandet. af Tysklands federativ-författning. Stridens utgång visade en så stor öfverlägsenhet på Preussens sida, att Beust och det af honom representerade system såväl som hela Nordtysklands politiska sjelf ständighet öfverändakastades vid första sammanstötningen. Med slaget vid Königgrätz var frågan om Tysklands framtida öde afgjord. . et kan knappast vara något tvifvel un derkastadt, .att. v.. Beust. hörde till grefve Bismarcks häftigaste. och oförsonligaste motståndare. I de preussiska tidningarnes våldsamma anfall mot sachsiska politiken kort före krigets utbrott, betecknades alltid v. Beust säsom den der åvägabragt en stor sammansvärjning emot Preussen och icke ens skydde att tillkalla utlandets hjelp. Huru dermed i verkligheten förhåller sig, vilja vi lemna osagdt; emellertid påstå de preussiska tidningarne, att man efter kriget funnit diplomatiska handlingar i Frankfurt och Hannover, hvari Preussens delving varit uttryckligen stipulerad. Man vill till och med ha funnit en karta, der det ?nya Tyskland? fanns betecknadt med en areal. för Preussen, som icke var större än Baierns. Ytterligare bevis för en sådan delningsplan fann man, enligt Köln. Ztg, äfven i bref till högre sachsiske och österrikiske officcrare, hvaraf syntes att man lofvat generalerna preussiska domäner i Schlesien säsom belöning för deras blifvande segrar. Österrike skulle erhålla hela Schlesien, Sachsen de thiringska hertigdömena och preussiska Sachsen, Meiningen, det preussiska grefskapet Henneberg, Hannover halfva Westphalen, Kurhessen det kringhggande området intill. Langensalza, Nassau ett godt stycke af Rhenprovinserna, Hessen-Darmstadt och Baiern återstoden af Rhenländerna och Wirtemberg slutligen Hohenzollern. WeserZeitung säger sig ur pålitlig källa veta, att ingen annan än hr von Beust -— Tysklands bästa hufvud var upphofsman till detta mm 2 AR ET R A RR RA RR