Aftonbladet – 28 augusti 1866, sida 2

mr Henderson och Cyntia voro :så lyckliga som dagen var lång, och att de — förlät litet moderlig fåfänga? — voro ett mycket vackert par. Hvarpå onkel och tant Kirkpatrick skrefvo tillbaka ett mycket artigt bref, med stora loford öfver mr Henderson; stor beundran för Cyntia, och vänligt påyrkande att bröllopet skulle firas hos dem i deras bus vid Hyde Park Street, och att mr och mrs Gibson samt Molly skulle vid samma tillfälle göra dem ett besök. Brefvet var försedt med ett litet postskriptum, så lydande: Den Roger Hamley, hvarom pi talar, skulle väl ej vara den utmärkte vetenskapsmannen af samma vamn, om hvars upptäckter i Afrika alla menniskor tala? Ni säger att han rest mycket i Afrika. Svara snart på denna fråga, bästa vän, ty Helene är så ifrig att få veta detta. Helene bade också sjelf skrifvit detta postskriptum. I sin förtjusning öfver att hennes planer lyckats så väl, visade mrs Gibson detta bref åt Molly, som läste det och postskriptet äfven. Det sednare gjorde dju: pare intryck på Molly än till och med den vänliga bjudningen att tillbringa någon tid i I tskilliga familjerådplägningar höllos i anledning af denna bjudning, och resultatet blef att den antogs. Många små och giltiga skäl härtill anfördes öppet, men det stora afgörande, ehuru outtalade skälet, var allas önskan att vigselakten måtte förrättas så långt bort som möjligt från den trakt, der de båda män, som förut haft anspråk på Cyntias hand, ännu vistades. Emellertid tänkte man nu blott på bröllopet och på resan till London, och Molly förständigades att blifva frisk och stark så fort som möjligt, så att resan ej för hennes skull måtte behöfva inställas. (Forts.)