Aftonbladet – 28 augusti 1866, sida 2

Mr Gibson, frikostig som alltid, lade en dag en hvondrapundssedel i Cyntias hand och sade: 5 8e der, min flicka! Det är för att betala din resa till Ryssland och hem igen.4 Till hans förvåning och nästan missnöje slog Cyntia armarne om hans hals och kysste honom. Det finnes ingen på jorden så god som niX4, sade hon, och jag vet ej huru jag med ord skall kunna tacka er. Om du skrynklar min skjortkrage så der, så skall du få betala min tvätt. Just nu också när jag bara bjuder till att vara prydlig och elegant, som din fästman är !4 tMen ni tycker om honom — gör ni icke det?4 sade Cyntia bedjande. Hau tycker så mycket om er. Ja, det förstås. Nu äro vi alla -nglar och du är erkeengeln. Jag hoppas att han skall hålla af dig såsom Roger skulle gjort. Cyntia såg mycket allvarsam ut. Det var en mycket dåraktig förbindelse, sade hon. SVi passade hvarandra så litet som möjligt... Det är förbi nu — det är nog. Jag har ej tid längre att prata bort, och der kommer din unga herre just; han har också brådtom, ser jag. Onkel och tant Kirkpatrick skrefvo de hjertligaste lyckönskningsbref. Mrs Gibson skref tillbaka till tant Kirkpatrick och bad henne anse det förhastade förtroendet om Roger Hamleys frieri, såsom afgilvet under obrottsligaste tysthetslöfte. Hon försäkrade att då hon skref detta olyckliga bref var hon så orolig öfver sin dotter och så bedröfvad öfver upptäckten af hennes kärlek för mr Henderson, att hon knappt visste hvad hon sade, och hade öfverdrifvet en del och missförstått andra saker. Allt hvad bon nu kunde med säkerhet säga, var att