Aftonbladet – 28 augusti 1866, sida 2

rad af att få se honom, men då han kom visste hon ej om hon tyckte väl eller illa om honom, Han såg bra ut, utan att synas egenkär; var elegant utan att vara någon sprätt. Han talade med lätthet och sade aldrig någonting enfaldigt eller löjligt. Hans toilett var fulländad, men dock tyck: tes han ej hafva egnat ens en tanke deråt. Han var vänlig och glad, dock utanen viss lustig skarpsinnighet i sina svar — något som ofta tillhör det yrke han studerat och som lika ofta anses för qvickhet. Men Molly tyckte dock att:hans personlighet saknade något, hon visste ej rätt hvad, men som gjorde att hon i sitt stilla sinne fann honom temligen hvardaglig. Men derom sade hon naturligtvis ingenting till Cyntia, som synbarligen var så lycklig som möjligt. Hennes mor var också i sjunde himmelen, det kunde man se; hon sade ieke mycket, men hvad hon yttrade, uttryckte de mest högsinnade grundsatser i det mest polerade språk... Mr Gibson var icke länge tillsammans med dem, men iakttog noga mr Henderson, som sväfvade i lycklig okunnighet om de genomträngande blickar ur doktorns mörka ögon, som hvilade på honom. Mr Henderson uppförde sig alldeles så som han. bort göra; han var vördnadsfull mot mr Gibson, artig möt hans hustru, vänlig mot Molly och öm mot Cyntia. Vid första tillfälle då doktorn och Molly voro allena, frågade han: Nå, hvad tycker du om din blifvande slägting 26 Det är svårt att säga, pappa. Jag tycker att han är mycket fin och fulländad i allting, men på det hela förefaller hon mig litet tråkig.4 4Jag tycker att han är fullkomligheten sjelft, sade mr Gibson till Mollys stora förvåning. Jag undrar visst ej på att hon