för att vilja gifta dig med honom? frågade Molly allvarligt. Tänk noga derpå, Cyntia. Det går ej an att du bryter med den ena efter den andra; du förorsakar mera smärta än du tror. — än du ens kan förstå. Kanske jag icke kan det. Nej, Molly, jag är icke ond. Jag ger mig aldrig ut för hvad jag icke är, och jag är litet obeständig. Det har jag sagt mr Henderson, och...7 on afbröt sig, rodnande och småleende : Sade du? Och hvad svarade han? Att han älskade mig just som jag är; du ser att han blifvit ärligt varnad. Kanske han också är litet rädd — jag tror det, ty han vill att. vi skola gifta oss mycket snart, nästan strax. Men jag vet ej om jag går in derpå. Du såg honom knappast i morse, Molly, men han kommer igen i afton, och kom ihåg att jag aldrig förlåter dig om du ej blir alldeles förtjust i honom. Jag tror bestämdt att jag tyckt om honom hela tiden, allt sedan han första gången friade, men jag försökte öfvertyga mig sjelf om motsatsen... Jag var dock ibland så djupt olycklig, att jag trodde mig behöfva ett jernband omkring hjertat, så att det ej skulle rista, liksom den trogne Johannes i den tyska sagan — du minnes väl den, Molly? — Huru då hans herre återfått sitt rike och sin prinsessa, efter oräkneliga pröfningar och svårigheter, förstås, och åkte från kyrkan med sin gemål, i en vagn med sex hä star, och den trogne Johannes stod bakpå vagnen, så hörde det lyckliga paret tre gånger ljudet af någon metall som bröts, och det var då de tre jernbanden sprungo sönder, hvilka den trogne Johann?s satt omkring sitt hjerta för att det ej skulle brista, under alla de sorger och motgångar som träffat hans herre ? Mr Henderson infann sig efter aftal, om aftonen. Molly hade varit mycket intresse