Aftonbladet – 27 augusti 1866, sida 2

STOCEHOLM den 27 Aug. Utrikes korrespondens. (Från Aftonbladets korrespondent.) Berlin d. 24 Aug. Efter långa strider inom de parlamentaiska fraktionerna har i går kommit till stånd i deputeradekammaren en adress, som sår ut på en kompromiss mellan partierna. Meningen hade varit att antaga adressen itan någon föregående debatt. Deputeraden Jacoby, tillhörande yttersta venstern, lät emellertid ej hindra sig från att protestera mot allt hvad som skett. Han sade, att äfven han i fullaste mått erkände såväl bärens hjeltemodiga tapperhet som de storartade resultaterna deraf, men han kunde ej instämma i regeringspartiets triumfskri. Kriget hade företagits mot folkets vilja och segern komme icke friheten, utan blott krigsherrens maktfullkomligbet tillgodo. Talaren gick ända derhän, att han påstod, att det nyss slutade kriget, fördt mot tyskar i förbund med en utländsk makt, hvarken lände preussiska folket till ära eller det gemensamma tyska fäderneslandet till båtnad. Österrikes uteslutande och Tysklands särskiljande genom Main hnien skall vida mer aflägsna Tyskland från det efterlängtade målet: frihet och enighet, än den gamla förbundsdagen gjort. Samtidens dom öfver sig sjelf vore icke alltid firdomsfri. En sednare tid skulle nog komma a:t fälla sin dom deröfver huruvida Biarritz varit ärofullare för Preussen än Olmitz. Hvad de inre frågorna anginge, så kunde väl för enstaka olagliga handlingar ansvarsfrihet beviljas, men icke så för ett år efter år fortsatt, författningsvidrigt system, hvars befordrare sitta qvar på sina platser. Till slut yttrade Jacoby, att de nationella önskningar och sträfvanden, som af regeringen sjelf framkallats, och som i nuvarande ögonblick nästan uteslutande beherrskade den offentliga meningen, utan tvifvel hade sitt fulla berättigande; men man borde dock ej glömma, att det vore af de evigt beståndande principerna för rätt, moral och frihet ensamt, som folkens väl berodde; blott : i rättvisans och frihetens tjenst borde nationalitetsprincipens fana höjas. I händerna på en Louis Napoleon och hans gelikar tjenade den blott fill att bedraga och förderfva folken. Detta tal blef ofta afbrutet af reklamationer, såsom man lätt kan tänka sig. Deputeraden Virchow, i sin egenskap af referent, svarade Jacoby; kriget, sade Virchow, hade fullständigt aflägsnat två fiktioner: Regeringen hade fått bot för den meningen, att hon kan föra krig motregeringarne och Tkunde på egen hand föra ett krig och att I folket ej behöfde taga del deruti. Men rej I Det är nu vår sak, fortfor han, att draga licke mot befolkningarne; oppositionen var deremot af den äsigten, att regeringen geringen hade utvecklat det nationella baneret och då hade folket inträdt i kampen. försorg derom, att baneret ej allt för fort blir hopveckladt igen. Jag hör ej till dem, som vilja försvara kriget, men detta krig, som vi fört, skall ju alltid vara en stor hedersbragd af preussiska folket, och enligt min uppfattning har i verldshistorien aldrig förekommit ett krig, som ländt ett folk til Istörre ära. Friheten kämpar man sig ej SIR L till utan stora konflikter, och jag tror att de stora tilldragelser, som vi nyligen upplefvat, också skola komma att tjena till en verklig ny grundval för Tysklands nationella omgestaltande. Ganska pikant var en episod i anledning af det polska amendementet till förmån för polska nationaliteten och till lösandet af polska frågan i denna anda. Deputeraden von Lubienski erinrade nemligen derom, att Preussen under kriget gifvit både Böhmen och Ungern löften. Preussen borde väl derföre också göra rättvisa åt polska folket. Grefve Bismarck gjorde för dessa löften de militärbefälhafvare ansvarige, hvilka utfärdat proklamationer i sådan anda, bestred att deputerade i preussiska kam mare egde rättighet att tala i polska folkets namn samt erinrade derom, att soldater af 5:te armerkåren, med polskt tungomål, på de böhmiska slagfälten kämpat hjeltemodigt och offrat sitt blod för Preussen. Slutligen blef adressen med alla röster mot 25 antagen. Dessa 25 voro polackar och ultramontaner. Rörande fredsfördrags afslutande med Baden, Wiirtemberg och Baiern torde telegrafen ha lemnat er underrättelse. Jag skall sedermera återkomma till några kulissdetaljer. Freden med Darmstadt är förestående. Detta land förlorar liksom Baiern -) blott några gränsdistrikter till Preussens arronderande, liksom Hessen-Homburg. Men . I Ober-Hessen inträder i nordtyska förbundet och Preussen bekommer uteslutande rättigheten att hålla Mainz besatt. De sydtyska staterna betala samtliga mer eller mindre betydliga krigskostnader. Tokorporationslagen har i utskotten framkallat intressanta debatter. Någon personal. union är alldeles iexe afsedd, såsom med Lauenburg, utan en öfvergång till realunion med konungens diktatur tillsvidare. Afven till detta skall jag med några ord återkomma i mitt nästa bref. AA