Aftonbladet – 25 augusti 1866, sida 2

Å j Å Ikunsa bana en vä En bokstaflig tolkving af lagens 6:te artikel skulle visserligen ha medfört en obeidlig hemul för våra fartygs fritagande från tonmageafgift i Frankrike, emedan detta uds fortyg reden före traktatens afslutande icke voro i våra hamnar betungade med andra eller högre lastpenningar än landets egna. Men ep annan fråga är det, om det väl kan antegas vara sannolikt, att franska regeringen äfven i nu ifrågavarande fall skulle ha gilvit logen en tillämpning, som fullkomligt öfverensstämmer med denna bokstafliga uppfattning af dess föreskrifter. Man torde nemligen komma ihåg, att ifrågavarande 6:te artikel är ämnad att utgöra et corollarium till den föregående 4:de, hvilken förklarar tonnageafgiften hädanefter upphäfd, hvaraf alltså måste följa såeom arti kelns egentliga och hufvudsakliga disposition att gif.aregeringen erforderlig makt att med denna afgift åter betunga de fremmande fartyg, i hvilkas hemland en sådan afgift ännu måtte ega rum för franska fartyg. Denna grundtanks har artikeln emelleriid betecknat med de allmänna utirycken: afgifier, för hvilka det ifrågavarande lendets egna fartyg äro befriade (?des droits ou charges queleonques dont les båtiments dudit pays seralent exempts), och detta af den orsaken, att Frankrike redan hade tröffat sär: ö enskommelse red nästan hvar enda stat i Europa om tonnageafeiftens upphälvande, i hvilka stater följaktligen denna afgift icke heller kan antagas drabba landets egen flagga, enär ingen regering kan vilja medgifva främmandelartyg befrielse från en afgift, som landets egna ännu äro pligtige att erlägga. På denna förutsättning är artikeln uppenbart grundad och dess redakticrn också sffattad i öfv.rensstämmelse dermed. Men helt anvorlunda törhåller sig soken i afseende å de Förenade Rikena, hvi lagstiftoing pålägger ej minare egna än främmande fartyg erläggandet af lastpennisgar, en omständighet, som nödvändigi måste åst-dkomma någon skiljaktighet hvad oss beträffar mellan artikelns ordalag och hvad som måste anses vara dess rätta anda. Franska regeringen håller sig emellertid bloti till det bestämda fak tum, att franska fartyg erlägga lastpenningar i de Förenade Rikenas hamnar, utan att i n vilja deriemte taga i betrakiande, att äfven våra länders egna fartyg äro li Denna uttryck i ? Intilldess vär sjölarietroktats 1 it det ena eller det a Risena finner för godt att befria sina egna fartyg frön alla lästoch fyrsfgifter, såsom i Frapkrike med ufscende ä dess ferty, dan skett, skall för svenska och norska fartyg betalas? 0. . och hörmed komma i mast till sjelfva den fråga, som förer oss. Har det nemligen vid sjelfva atens ingående och under den inflytelse, som alla vära öfriga eftergifter till Frankrike möste aniagas ha åstadkommit, icke varit möjligt för de män, som då ledde våra underhandlingar, att göra den omständizheten tillräckligt gällonde, att äfven vära e8va fartyg erlägga lastpenningar, huru kan man då med ringaste sken af rmlighet 1öreslälla sig, ats deta land, i fall under handlingarne åter blifvit afbrutna, skulle ha varit mera beredvilligt stt genom tolkningen af lagens 6:te artikel lemna uten afse ende den faktiska omständigheten, att franska fartyg erlägga tonnage-sfgift i vära ham. Enohvar mäste dock teligen kunna inse, att denna regering, ifall traktaten icke blifvit afsluten, och just för det att den ieke hade kommit till siånd, skulle hs vetat att tillömpa denna lag med all den 1:gorösilet, som under dylika förhållanden på visst sätt kan sägas ha bilvit tra. mel, och detta i trots af de före namande ordalecen, hvilka säker skulle ha ansetts lägga hinder i vi att betunga denna vår direkta fart u gilter, hvilka på helt annat sätt än nu skulle ha besvärat förbindels.n med detia and. Det är således vär egen lagstiftnings påbed om lastpenningarne, som närmast beba medfört, alt våra fartyg bittilles icke hu kunnat erhålla fullkomlig befriels: topnage-afgift i franska hamnar. En ändring af sjelfva derna lagstifining torde, åtminstone för den närmast gen vara att förvänta, emedan afgif: icke är utan betydelse i afse nden. Huruvida detta oaktadt nägonskälig förhoppning ken finnas, att i en icke aflägsen fremtid 1å emotse en ytterligare eftergift ä Frankrikes sida, derom våga vi visst icke h; uttala någon egen mening. Endast vär ri gering, och ingen ancan än hon allena, h alla erforderliga medel i derna alt bedöma, både om och när franska regeringt ken eotagas vara villig till en sådan ef gilt. Så mycket tyckes duck vara säkert, at: man 1i delia afseende skall 1å ett helt annat och vida fördelaktigare fölf att bearbeta, sedan traktaten är afsluten, än om underhandlingarne åter hade stannat v ett fruktlöst försök. Aven så till vida skall traktaten — om det öfver hufvud taget finns nägon möjlighet — anta äg, som utan den rit stängd för oss. Vi ikerligen skulle ha va Ifverlemna derföre med fullkomligaste tilli denna saks vidare befrämjande åt samme regerings klokhet och energi, hvilken reda: en gång under svära förhållanden hear fö stått att med så stor framgång leda under. havdlingarne till ett för fäderneslandet gag neligt resultat. Till lagens öfriga artiklar skola vi åter komma vid nägot sednare tillfälle. — Landshöfdingeplatsen i Kristianstad M.is har nvnns darvarm osard H