Aftonbladet – 25 augusti 1866, sida 2

sig några angelägna göromål, som ej kunde försommasg, och lemnade rummet så fort ban kunde. i ?Men säg mig, pappa, hur komma de alla öfverens nu?? Det var en fråga som Molly eljest aldrig brukat göra i stylmodrens närvaro, ty mellan henne och hennes far existerade, som en tyst öfverenskommelse, att ej i tredje Parsons närvaro yttra något om iamiljeförhällandena på Hamley. Åh!? sade mr Gibson, ?Roger ställer visst allting tillrätta på sitt vanliga lugna och kloka sätt.? Ställer till rätta? Hvad är då i olag?? frågade hans hustru genast. Squiren och den franska sonhustrun komma ej öfverens, förmodar jag? Jag har alltid varit så glad öfver att Cyntia handlade så beslutsamt och så hastigt som hon gjorde, ty det skulle varit bra förtretligt för henne att nu vara inblandad i dessa svårigheter. Stackars Roger! Att finna sin plats upptagen af ett barn, då han kommer. hem — det är bra hårdt!? Du var icke inne, Hyacinta, då jag sade Molly att förnämsta skälet till Rogers oförmodade bemkomst, var hans önskan att ofördröjligen insätta sin broders son och arfvinge i alla hans lagliga rättigheter. Då han nu finner denna sak till en del ordnad, är han mycket glad och belåten, det försäkrar jag dig.4 Det har således icke gripit honom mycket djupt att Cyntia bröt förlofningen?4 (Mrs Gibson kunde kalla det förlofning nu.) Jag trodde också aldrig att han kunde hysa några verkligt varma och djupa känslor. Tvärtom. Det har smärtat honom djupt. Vi hade ett långt samtal derom i går, han och jag.4