Aftonbladet – 23 augusti 1866, sida 3

Ett ekonomiskt memento för ögonblioket. Denna sommar finnes det ganska mycke svampar i våra skogar, hvilket förhållande torde fortfara till vinterns början. Som vi aj egen erfarenhet dagligen finna, hvilket godt, närande och billigt födoämnesvamparlemna, bafva vi ansett det af vigt att uppmana litet hvar att tänka på att tillgodogöra sig detta smakliga, födande och rikligt förekommande näringsmedel, hvars vårdslösande professor Elias Fries påstår vara en stor årlig. statsekonomisk förlust?. Huru rätt professor Fries har härvidlag bevisas bäst deraf att i flera länder såvål färska som kanske ävnu mera insaltade samt torkade svampar utgöra en väsentlig del af befolkningens spis; samt till och med är en dyrbar exportartikel, så act man tryggt kan påstå att ifall vär allmoge, synnerligast i denorra länen, kunde lära sig inse svamparnes stora nytta, borde hungersnöd och anlitande af förr brukliga onaturliga födoämnen under missväxtår icke ifrågakomma. På nägra få da. gar kan. man nemligen insamla så mycket svamp eom räcker till riklig föda under vintern och våren. Ståndspersoner, presterskap och folkskollärare borde dervidlag gifva ett godt föredöme för att förmå folket att bryta mot en gammal inrotad fördom. Det är ej så svårt som man vanligen tror alt skilja ätliga svampar från giftiga. För all den svampkunskap som dertill behöfs är den i bokhandeln tillgängliga, konsul J. W. Smitts plansch öfver Skandinaviens förnämsta ätliga och giftiga svampar, jemte dertill hörande särskild text, fullt tillräcklig. Ty om än flera tusen andra slags svampar finnas, äro de likväl af mindre vigt för den stora allmänbeten, hvars första uppgift i svampväg naturligtvis måste blifva att säl skilja de giftiga slagen från de allmännaste ätliga. För detta ändamål är tullt tillräckligtatt lära känna de olika arter af svampar som upptagas på hr Smitts svamptafla, helst man vid läsning af den åtföljande beskrifningen finner, att många af dessa representera hela stora och lätt igenkända slägten, af hvilka ingen enda art är giftig Genom den lilla boken lär man sig sålunda i sjelfva verket att urskilja ett ofantligt antal arter af ätliga svampar, jemte sättet för dessas förvaring och tillagning. En väsentlig rättelse bör dock, enligt hvad vi erfarit, göras i denna bok, nemligen i tiden för svamparnes kokning: svampar böra kokas länge, minst två, men vanligen tre, ja ända till fyra timmar, eller intilldess de icke mera kännas sega. En mycket god soppa, fullkomligt liknande vanlig köttsoppa erhålles genom att koka svampar, t. ex. de nu så allmänna kantarellerna, i tillräcklig mängd under 3 å A timmar, med tillsats af salt, peppar, gryn och grönsaker, deribland lök, hvars eljest för några obehagliga smak genom kokningn försvinner. Svamparne iläggas i detta fall före vattnets kokning. Af torkade svempar erhålles lika god soppa. Saltede lämpa sig äfven härför. Önskligt vore att de tidningar som intressera sig för detta vigtiga ämne ville påpeka den stora nyttan af svampars användande till födoämne.