törnet fyller hela rummet med sin doft. Jag stack mig i fingret derpå, men detgör ingenting. Åh, mamma, se på den här törnrosen! Jag har glömt hvad den heter, men. den ör mycket sällsynt och växer nära trädgårdsmuren, bredvid det stora mullbärsträdet. Roger köpte det der rosenträdet ät sin mor, för sina egna pengar då han var barn; han visade mig det en gång.? Troligen är det också Roger som nu brutit den der bloraman. Du hörde ju att pappa träffade honom i går.? ?Nej! Roger! Hear Roger kommit hem!? utbrast Molly och blef alldeles purpurröd, men strax derpå mycket klek. Ja — åh, det sar sannt, du hade redan oått till sängs i går afton då pappa kom hem, och i morgse måste han så tidigt gå till den tråkiga mrs Beale. Ja, Roger kom oförmodadt hem i förrgår.? Men Molly lutade sig tillbaka i stolen, för svag alt kunna fortsätta sitt arbete med blommorna. Nyheten hade blifvit allt för hastigt och oförberedt omtalad. Roger har kommit hem? Hon kunde ej tänka på nägot annat. Mr Gibson råkade just denna dag vara mycket sysselsatt, så stt han ej kom hem förrän sent på eftermiddagen. Men Molly satt troget qvar på sin plats i förmaket och försakade till och med sin vanliga middagssömn, så ifrig var hon att få bekräftelse på den för henne nästan otroliga nyheten att Roger kommit hem. Men deri låg egentlisen ingenting att förundra sig öfver; det var blott genom sin långvariga sjukdom Molly kommit litet ur den vanliga tideräkningen. Då Roger lemnade Enbgland var let hans mening att resa utmed Afrikas östra kust, tills han uppnådde Kap, och deri från sedan företaga en ny resa i den rikt