Aftonbladet – 23 augusti 1866, sida 2

vetet smögo sig öfver hens kinder. All hvad bans hjerta, hans hus och hans gods egde, erbjöds och försöktes för att göra Molly ett ögonblicks glädje, och hvad det än var, som kom från honom, bragte det alltid ett matt småleende på hennes läppar, äfven då hon var som svagast och mest angripen af sjukdomen. FEMTIONDEFEMTE KAPITLET. Den frånvarande älskarens återkomst. Och nu var man i slutet af Juni. Cyntia hade gilvit efter för Mollys och hennes mors oupphörliga uppmaningar och för onkel och tant Kirkpatricks oupphörliga bjudningar och rest tillbaka till London, likväl ej så snart, att icke hennes oväntade återkomst för Mollys skull och ihärdiga omvårdnad om halfsystern hunnit betydligt till hennes förmån omstämma den allmänna meniogen i staden. Hennes affär med mr Preston ställdes alldeles i skuggan, medan alla och en hvar talade om hennes varma hjerta. I glädjen öfver Mollys tillfrisknande tycktes allting antaga en rosenfärg, såsom tillbörligt vid den tid då rosorna också stodo i full blomning. En morgon kom mrs Gibson in till Molly med en hel korg full af blommor, nyss skickade från Hamley Hall. Molly fortfor att äta frukost i sitt eget rum, men hade nyss kommit ned, och ver nu stark nog för att ordna dessa blommor i förmaket. Unjer det hon fyllde blomsterglasen, gjorde hon små anmärkningar vid hvarje blomma non ditsatte. Ah! dessa hvita törnrosor, litet ljusöda inuti! De voro mrs Hamleys älskingsblommor — och de äro så lika henne, ycker jag! Den här lilla qvisten af lukt