Aftonbladet – 23 augusti 1866, sida 2

men smålog mot Cyntia. Emellertid värderar man stundom dåraktiga personers dårskaper högre än klokt folks visdom. Jag är rädd att jag aldrig kan förlika mig med några slags dårskaper, svarade hans hustru. Nu är Cyntia emellertid här och hvad som är gjordt kan ej göras ogjordt.t Mycket sannt, min vän. Och nu skall jag springa upp och se till min lilla flicka och berätta henne den glada nyheten. Om ett par minuter kan du komma efter, CyntiaXt Mollys glädje öfver-att få återse systern gaf sig först luft i tårar och sedan i lätta smekningar, och blott halft hörbara ?smeknamn?. Ett par gånger sade hon: Det är så roligt att...s men afbröt sig genast. Den outtalade meningen förstods dock af Cyntia och gick henne djupt till hjertat. Hon föresatte sig att blifva Mollys bästa vårdarinna och sällskap, och hon var det också. Hon bade kommit hem just då Molly bäst behöfde litet omvexling i sin omgifning, och dennas tillökning med en ny och dock ej obekant person, var af förträfflig verkan. Cyntias medfödda takt gjorde att hon kunde vara tyst eller språksam, glad eller allvarsam, alltefter som Molly sjelf var det. Hon lyssnade också med skenbart, om ej verkligt intresse, till Mollys ständiga hänsyftningar på hvad som tilldragit sig under de sorgliga dagar hon tillbragte på Hamley Hall, ty hon förstod instinktlikt att återkallandet af alla dessa smärtsamma minnen, skulle lätta det sinne, hvars tankar ej ville lösslita sig från de händelser, som inträffat just då både kroppsoch själskrafter började vackla. Således afbröt hon aldrig Mollys berättelser, såsom mrs Gibson beständigt gjort med ett: Det der har du redan sagt mig en gång, mitt hjerta. Låt