Aftonbladet – 23 augusti 1866, sida 2

så snart jag ej behöfver vara orolig öfver Molly längre.? Orolig öfver Molly! Det må jag säga är bra oförnuftigt och föga artigt mot mig — jag som vårdat henne både dag och natt, kan jag säga, ty jag har oräkneliga ånger blifvit väckt deraf, att mr Gibson Hera gånger på natten stigit upp och gått för att tillse att hon fick sina medikamenter på bestämda tider. Horn har visst varit mycket illa sjuk?, sade Cyntia. Ja, på sätt och vis. Men det var mera hvad jag skulle kalla en tråkig än en intressant sjukdom. Någon omedelbar fara var icke för handen, men hon låg der, ungefär i samma tillstånd, dag efter dag.? Ack, om jag vetat det!? suckade Cyntia. ?Kan jag icke få gå Epp till henne nu??? Jag skall gå upp och förbereda henne derpå. Hon är nu i alla fall mycket bättre än hon varit. Ah! der ha vi mr Gibson!4 Han hade hört att man taladetemligen högt i matsalen, och derför kom han in. Cyntia tyckte att han åldrats. Du här!4t sade han och räckte henne handen. Kors, huru har du kommit hem 24 Med diligensen. Jag visste icke att Moll var så sjuk, eljest hade jag längesedan varit här.4 Hennes ögon stodo fulla af tårar och hon såg upp med en blick som rörde mr Gibson. Han tryckte hjertligt hennes band och sade: Du är ett godt barn, Cyntial!4 Lady Harriet har skrämt upp henne med sin ötverdrifna beskrifning på Mollys sjukdom4, sade mrs Gibson, och så reser hon direkte hit. Jag säger henne just att det var mycket dåraktigt, ty Molly är ju bättre nu. Mycket dåraktigt, upprepade doktorn,