Aftonbladet – 22 augusti 1866, sida 2

Gibson satt der och trodde sjelf att hon läste 1 en bok, men hvar och en annan säg genast att hon sof rätt godt; hon spratt upp ur sömnen då Cyntia kom in. Cyntia, söta barn, hvar kommer du ifrån? Hvarför i all verlden har du kommit-hem nu? Mina stackars nerver! Mitt hjerta slår så grufligt härdt, men det är icke underligt, sådan oro som jag iaft öf ver Molly! Hvarför haridu kommit hem nu ?? Just för den der orons skull, tom vu talar om, mamma. Jag visste ej — du sade, mig aldrig huru sjuk Molly var.? Åh, prat! Ursäkta mig, mitt hjerta, men det är verkligen ett misstag. Mollys sjukdom är blott nervös, säger mr Gibson, och du vet ju att nerver äro bara inbilining, och nu är Kon dessutom bättre. Så ila att du på det der sättet reste ifrån onkel och tant! Hvem sade dig att Moliy var så sjuk?? Lady Harriet. Hon skref om något seirgarn, som...? ?Jag vet — jag vet. Men du borde också vetat att hon alltid öfverdrifver alling. Icke för det jag ju ej hunnit blifva alideles utvakad och uttröttad. Det var kanske rätt så godt att du kom ändå, barn, och nu skola vi gå ned i matsalen, så att du får litet frukost, och så skall du berätta mig alla nyheter från Hyde Park Street — derinne hos mig — icke i ditt eget rum — Molly tål ännu ej vid minsta buller.? Medan Cyntia åv frukost, gjorde mrs Gibson henne oupphörliga frågor: Och din tant, bur är det med hennes nosia? Och Helene, är hon alldeles frisk mu? Margareta lika vacker som alltid? 3ossarne äro väl vid Harrow? Och min ordna gunstling, mr Henderson, hur mår van 27 (Forts.)