Aftonbladet – 22 augusti 1866, sida 2

den här, får hon ju ej veia det minsta. Men i den här goda lilla staden kan jag ej få de guldperlor jag skulle ha till fröhuset i penseerna, cch Hollingford, som visst kunde -kaffa mig både stjernor och planeter, om jag bad honom, kan ej mera köpa de perlorna, än...? Min söta lady Harriet, ni glömmer Cyntia! Det skulle vara henne ett stort nöje att göra något som pi bad henne om.? Skulle det? Ja, det röjet skulle hon i så fall icke behöfva rvkna; men kom ihåg att det är ni, icke jag, som föreslagit detta. Hon skall få köpa mig litet sefirgarn också — så god jag är som vill göra mina medmenniskor så mycken glädje! Men, allvarsamt — tror ni jag kunde skrifva och bedja henne köpa några småsaker åt mig? Hvarken Agnes eller Mary äro i London—? Jag är viss på att hon skall blifva förtjust deröfver?, sade mrs Gibson, inom sig beiänkande det anseende Cyntia skulle vinna hos onkel Kirkpatricks, om ett bret från en grefvedoiter anlände till henne. BSåledes gaf hon Cyntias adress åt ledy H:rriet och hon skre! genast sitt bref. Början deraf upptogs ef ursäkter och uppdrag att köpa garn och perlor; men, öfvertygad att Cyntia förut hört talas om Mollys sjukdom, fortfor bon sålunda: ?I dag har jag varit hos Molly ena god stund. Jag har tvenne gånger förgäfves bedt att få se henne: hon var alltför svag för att taga emot besök, sade man. Jag skulle önska att kunna försäkra henne vara bättre, men hon ser ytterligt svag ut och mr Gibson är mycket orolig.? Andra dagen efter den då detta bref afsändes, spatserade Cyntia helt lugnt in i in mors förmak, ungefär som om hon emnat det för blott en timma sedan. Mrs