Aftonbladet – 22 augusti 1866, sida 2

karne, än för honom, sm visste att hans enda barn var i fara att angripas af en all varsam och långvarig sjukdom, hvars ut gång ingen kunde förutse. Men han visste väl att några måste vaka medan andra sofva — så är verldens gång?. Den sjukdom hen fruktat infann sig också; icke häftigt, icke hastigt, så att någon omedelbar fara var för handen; men dock angrep den Molly, så att hennes krafter oupphörligen försvagades och hennes far tlutligen började frukta att hon för kela sin lifstid skulle blifva en hjelplös sjukling. Emellertid företedde sjukdomen inga best mda symptomer att berätta Cyntia, utan mrs Gibson beskref det onda i ordalag com dessa: ?Molly lider af det varma vårvädret?, eller: ?Molly hade öfveransträngt sig under vistandet vid Hamley och behöfde hvila?; men dylika fraser sade egentligen ingenting om Mollys verkliga helsotilistånd. Men också, tänkte mrs Gibson, skulle det varit bra stor skada att störa Cyntias nöje af besöket i London, genom att berätta något värmare om Mollys sjukdom. Det var ej heller mycket att säga derom. Den cna dagen var den andra lik. Men lady Harriet, som, så ofta hon kunde,kom och höll Molly sällskap, först alldeles emot mrs Gibsons vilja och sedan med hennes fulla medgifvande — lady Harriet råkade skrifva ett bref till Cyntia, dertill uppmanad af mrs Gibson sjelf. Det gick så tll: En dag, då lady Harriet efter sitt vanliga besök hos Molly några ögooblick siannade i förmaket hos mrs Gibson, sade hon: I sanniog, Clare — jag tillbringar så mycket af min tid bär, ait jag har tagit min sykorg med mig hit. Jag håller på att brodera en pall åt mamma. De; skulle blifva en öfverraekning, och om jag syr