Aftonbladet – 22 augusti 1866, sida 2

och hon blir väl ej frisk förrän hon kommer tillbaka till sin födelsebygd, hvar än den nu är.? ?Jag vet just icke det. Jag börjar tro att hon snart blir frisk här och jag vet ej hvar hon kunde finna sig bättre. Men det var ej om henne jag ville tala. Får jag säga till om vagnen för Molly? Mr Gibsons röst darrade litet vid de sista order. Ja visst, svarade squiren och nedsatte barnet på marken. Han hade förut hållit gossen på armen, men nu tyckte han sig behöfva all sin uppmärksamhet samlad för att se på mr Gibson. Hvad nu? sade han och tog doktorn hårdt i armen, hvad är på färde, doktor? Bit inte så deriläpparne, utan säg hvad det är! Det är ingenting, sade mr Gibson hastigt, Jag vill blott ha henne hemma, under mina egna ögonX, och derpå vände han sig om för att gå tillbaka. Men squiren lemnade både åkern och ogräset åt sitt öde och följde mr Gibson. en gamle ville gerna säga något, men hans hjerta var för fullt. Slutligen utbrast han: Jag säger er, Gibson, att er Molly är mera som en dotter till mig, än som främling här, och jag tänker att vi alla för mycket anlitat hennes krafter och omtanka. Tror ni det är något farligt — det tror ni väl inte? cHuru kan jag veta det? svärede mr Gibson häftigt. Men hvarje utbrott af häftigt lynne förstods och ursäktades omedvetet af squiren, och han var visst icke stött, ehuru han iogenting sade förrän de kommo hem. Han gick sjelf för att tillsäga om vagnen och stod med tungt hjerta och såg på då hästarne spändes för. Han visste ej hvad han skulle taga sig till utan Molly;