Aftonbladet – 21 augusti 1866, sida 3

c vu ee nn t ER Ev had I historiskt ir 1 fält, är, såsom man vet, icke dermed uttömdt. Härtill kommer det material i menniskor och penningar, som nu tillkommer för Preussen från de i norr annekterade iländerna. Det afslag, som redan Frankrikes första antydningar mötte, förnyades derför i diplomatisk form. Preussen förklarade rent ut, att det önskade lefva i fred och vänskap med Frankrike, men ej kan afstå en enda fotsbredd tysk jord. Deonna förklaring gjorde ivtryck i Paris. Man insåg, att man, såsom fransmännen uttrycka sig, gått fausse route. Särskild uppmärksamhet väckte det äfven, att vid de första tecknen till fransk eannexionslystnad uppbloss:de det fosterländska sinnet i hela ? Tyskland och lott en entusiastisk sinnesstämning herrskade från norr till söder med åsidosättande af alla olika partiäsigter. Frankrike insåg, att det var på väg att mot sig kopstituera den tyska enheten och föredrog att lägga band på sin lystnad tilllägigare tid. I vår represenantkammare har lugnandet för de utifrån hotande farorna åter väckt det gamla partihatet till Lf. Fraktionerna ha ännu icke kunnat förena sig om en svarsadress på tontalet. Icke mindre än 7 g ligga på represeniontkammarens bord, hvilket icke är synnerligen hugneligt. De konservativa ha väl icke rmoajoritet, såsom man sett af presideatvalet; och äfven till presidenter valdes, såsom bekant är, general Stavenhagen, som tillhör venstra Icentern, och hr von Bonin, en gammalliberal; men en splittriog inom framstegspartiet, hvilket ultrepartiet sannolikt kommer att öfvergifva, skall troligen icke låta vänta på sig länee. P.S. 0 gjordes det g ännag ndet om de utaf Preussen i norra Tyskänderno. Det af ministera kongl. budskapet torde annexic land erö preside ; upplä telegrafen redan ha meddelat isammandrag, och aftontidniugarne skola utan tvi!vel innehålla texten. Jag måste således före postens algång inskränka mig till att anmärka att helsa man med bruvo i dvi g, utan i pligten vära ärfda stater ligger för oss nödtv t att för alltid med vär monarki förena nämnda stater? (Hannover, Kurhessen, Nassau, Frankfurt). Motståndet hos en del af befolkningen fördöljes icke, men den tillförsigten uttalas, att det lefvande deltagandet i den forigående utvecklingen i förening med cen skonsam behandling skall underlätta den oundgängliga öfvergången till ett större samhälle. Härefter inlemnades till kemmaren det lagförslag, genom hvars första artikel konungen för sig och sina efterkommande på grund af art. 55 i författningen för preussiska statens räkning öfvertager regeringen i dessa länder. Artikela lyder: ?Utan landtdagens båda kamrars samtycke kan konungen icke tillika vara herrskare i främmande riken.? Genom paragrafen 2 i lagen förbehålles ät en särskild lag den definitiva regleringen af dessa länders förhållande till den preussieka staten på grund af artikeln 2 i författningen (Staisområdets gränser få blott genom en lag förändras).? Det är säledes för närvarande ett slags personalunion, men med officielt tillkännagivande af elt sedermera skeende införlifvande och med förntgåvgen förfatiningsenig begäran om landidagens samtycke, hvilket såsom man vet, icke var fallet med Lauenburg-affären. — Häraf förklaras det också, att representanten ä yttersta venstern Waldeck gerast oförstäldt uttryckte sin glädje öfver tillkännagifvandet. Lagen hänsköts till ett utskott af 21 medlemmar. I en kort förklaring, som grefve Bismarck tillade, framhöll han, att lagens innehåll karakteriserade nämnda länders tillstånd säsom ett undantagstillstånd Regeringen ansåg ett dylikt tillståvd nödvändigt och indsmålsenligt, för att på det skonsamma t, som det kongl. budskapet utlofvar, förbereda deres fullständiga införlifvande. De nyförvärfvade landsdelarnes invånare skola snart göra sig fullkomligt förtrogna med denna tanke, och regeringen tror, ett de preussiska kamrarne med förtroende skola vilja i koaungens händer nedlägga makten stt förelaga sådana förändringar i deras nuvarande statsförhållanden, som kunna underlätta deras sammansmältning med den a staten. terpresidenten tillade dessutom, att i lagförslaget ingenting blifvit nämudt om Schleswig Holstein, emedan deras afträdande beror på ratifikationen af freden med Österrrike och regeringen först när freden är afsluten kan framlävga ett lagförslag om dem. Detsamma gäjilde om andra länder, hvilkas öde för närvarande beror af fredsunderhandlingarne. Den sista anmärkningen har afseende på Hessen Darmstadt och det baierska Franken på högra Rhenstran.:en. Frågan om Öfre Hessens iuförlifvande skall nemligen ännu 81å öppen. Om Preussen erhåller en tillräcklig aftvädelse af det baierska området, kan måbända Hessen-Darmstadis integritet bibehållas. Frågan är, såsom sagdt, ännu ej a gjord. Möjligen spela engelska och ryska hofvens slägtskapsförhållanden en roll härvid. Men om Öfre Hessen förblir förenadt med Dermsiadt, skall det i alla fall ingå i det nordtyska förbundet och således mediatiseras i militärt och diplomatiskt afseende, och då det dessutom endast bleive en enclave mellan preussiska landsdelar vore dess sjelfständighet trots det engelska och ryska skyddet blott skenbart bibehållet. ft EUR Ua g Utståilningen af .ödkreatar coh ladue meningen: Ickels AD Hd AA ee --ö gårdsproduktor. 2 HEL ÖL