Aftonbladet – 21 augusti 1866, sida 3

Göteborg den 26 Juli 1500. ene En skandinavisk sångförening 1Paris (Bref från en resande landsman.) Paris, som i så mycket står framför der öfriga civiliserade verlden, och som alltid, — och icke minst af fransmännen sjelfva, — betraktas som verldens första stad, har doch tills dato saknat åtminstone en sak, som flera af dess mindre högt uppskattade medsystra: haft att uppvisa. Det är visserligen sann att om man frågade en parisare dero;n, skulle ban icke kunna tänka sig hvad det vore, och upplyste man honom om saken skulle han möjligtvis med ett medlidsamt småleende rycka på axlarne deråt och finna anmärkningen obefogad, men icke så för oss nordbor, som vare sig i affärer eller för vårt höga nöje skull finna oss dragna till den stora verldsstaden. Jag menar en skandinavisk förening. Under det Hamburg, Berlin, London, Rom m, fl. hafva sina skandinaviska föreningar, der resande landsmän med hjertlighet emottagas och finna tillfälle att i kretsen af landsmän och stamförvandter tillbringa sin afton i ett gladt samqväm, måste den resande som avländer till Pans inskränka sig till de få cafeer, der nordiska tidningar hållas och som på grund deraf blifvit ett slags föreningspunkter för nordborna härstädes, såsom cafe de la Regence, Sugde, Danemark och möjligen ett par andra, men det var också allt. Någotegentligt samband skandinaverna emellan fanns icke, och intet ställe gafs, hvarest mean kunde få se dem samlade ?en corps?. Så mycket mera öfverraskades man för nägra veckor sedan af en inbjudning till ett förberedande möte för att öfverlägga, huruvida icke en dylik förening äfven härstädes skulle kunna bildas. Några unga män hade tagit initiativet och ssmmankallat de för saken intresserade, hvilka ingalunda voro så få, som mången fruktat. Kallelsen hörsammades och förslaget rönte hos de närvarande allmänt bifall. Steget från ord till handling togs raskt, en komite nedsattesatt utarbeta statuter, och redan den 9 Augusti kunde den nybildade föreningen, som då räknade icke mindre än 50 medlemmar, hålla sin första allmänna generalförsamling och utvälja sin bestyrelse, hvars ordförande, br Edv. Wolff, i det helsningstal, hvarmed han tillträdde sin befattning, uti vältaliga ordalag skildrade vigten och betydelsen af det förbund, som nu bildats, och fördelarne af att på främmande jord ega en föreningspunkt, der man fritt och otvunget kunde! vistas bland landsmän och i deras krets upplifva minnet af ett älskadt hemland, ett minne som framstod så mycket starkare vid åhörandet af de fosterländska sånger, som redan från barndomen smekt vårt öra och kommit våra hjertan att klappa fortare i välönskningarne för vår kära Nord. Då föreningen i sin ordförande funnit en ledare, som jemte praktisk skicklighet för sitt ingalunda lätta värf förenar det varmaste nit och intresse för föreningens framtida utveckling och den dertill som dirigent för sina sångöfningar har förmånen att räkna den äfven hos oss fördelaktigt kände,unge danske kompositören Asger Hammerich, som likaledes med uppoffrande intresse omfattar föreningens verksamhet, så tyckes den unga förenipvgen börja sin bana under de mest lofvande auspicier. Sålunda har ett frö blifvit nedlagdt, som utan tvifvel inom kort skall bära de rikligaste frukter, men för att den unga plantan skall hinna till mognad behöfves också en kärleksfull omvärdnad, en lifgifvande sol och ett uppfriskande regn. Det är för att finna detta som den nya föreningen vänder sina blickar mot sina resp. hemländer. Den sol den trängtar efter är sina landsmäns intresse och uppmuntran för företaget; det regn som skall uppfriskande falla på den äro de bidrag, som hemlandet möjligen skulle vilja sända till dess understöd. Inskränkt till egna krafter måste naturligtvis den nybildade föreningen se sin verksamhet till stor del hämmad af brist på medel, och lång tid förflyta innan dess ansträngningar krönas med någon framgång, Alt hyarmed för saken intresserade skulle vilja understöda den, icke blott penningbidrag, utan äfven böcker, musikalier, tidningar c. äro således kraftiga medel att skyndsammare be fordra dess utveckling, och vi skulle svårligen bedraga oss i vår förmodan, om icke en antydan i denna riktning skulle vinna genklang i hemmavarande fosterländskt sinnade hjertan. En lista för frivilliga bidrag, tillgänglig för den stora allmänheten skulle utan tvifvel med välvilja mottagas och omhuldas. Vid glada samqväm, dessa små trefliga familjfester med sällskapsspektakei e., till exempel, vore så lätt att fästa uppmärksamheten på dessa i fjerran land varande landsmän, som se sig beröfvade tillfällettillalla dylika njutningar och inskränkta till de enformiga förströelser som caf6-lifvet erbjuder, och en skärf för att bidraga till förskaffandet af ädlare tidsfördrif skulle vid sådana tillfällen, då hjertat är stämdt för glädjen, så lätt kunna erhållas och vi veta ju af gammalt att många bäckar små kunna till slut göra en rätt stor å. För dem som äro nog intresserade för sa